30 sep 2009 16:13

Vem är det då som vinner på flytträtt?

Om flytträtt införs på allt pensionskapital är det gigantiska belopp som kan börja flyttas runt. Totalt handlar det om 2 300 miljarder kr som ligger i försäkringsbolag, stiftelser eller tryggade på konto i företagen. Mötet i Rosenbad visade också att branschen samfällt ansåg att man borde titta på alla delar och inte isolera någon enskild tryggandeform eller försäkringsprodukt.

Ny prisbild

Kollektivavtalsparterna har, genom sina upphandlingar, skapat en helt ny prisbild i marknaden som kommer att smitta av sig på andra produkter. Varje flytt kommer att leda till lägre kostnader för konsumenterna och kan innebära ett rejält intäktstapp för försäkringsbolagen. I ”gammal” ITPK ligger det till exempel för närvarande 50 miljarder kr i avtal som löper med gamla avgifter.

Dessa pengar är redan idag flyttbara och det kräver ingen fantasi för att förstå att det kommer att göra ont när priserna drivs ned i källaren även på de gamla stockarna. Så långt är det ganska enkelt. Kundernas avgifter går ned, även om det sker till priset av sämre eller obefintlig rådgivning eftersom kostnader för rådgivning inte ryms i de nya priser som etablerats.

Men det är inte bara kunderna som kan bli vinnare. Även bolag med bra distribution, banker eller nätmäklare, har säkert allt att vinna på att pengarna börjar flyttas runt. Och den som inte har några gamla stockar att förlora kan ju ta sig in på marknaden riskfritt. Att banker med bra distribution kommer att kunna ta en stor andel av flyttkapitalet står ju redan klart.

Swedbank och Nordea har redan visat vad man kan i Avtalspension SAF-LO och det är bara början…
Även försäkringsförmedlarna kan se framtiden an med viss tillförsikt eftersom man får möjlighet att få betalt en gång till på de pengar man en gång placerat i försäkringsbolagen och fått ersättning för.

Ändrade provisioner

På sikt kan total flytträtt också innebära att förmedlarna måste ändra i sina ersättningssystem och det kan bli slutet för up-frontprovisionerna.

Om kapitalet börjar snurra runt mellan bolagen går det inte att göra produktkalkyler där det tar sex eller tio år innan anskaffnings-kostnaderna är betalda och bolaget kan börja tjäna pengar på kunden.

De avgifter som kommer att etableras gör också att det blir nödvändigt att se över totalnivån. Så även om det går att se att förmedlarna kortsiktigt kan bli vinnare så kommer de att få betala genom lägre provisioner. Men att provisionssystemet reformeras behöver inte vara något problem. Tvärtom.

Ur Pensionsnyheterna Analys nr 9 2009