30 sep 2009 16:08

Vem ska betala för de gamla provisionerna?

Om vi begränsar frågan till fondförsäkringsbolagen och de vinstutdelande livbolagen kan processen göras enkel om vi för ett ögonblick bortser från riskförsäkringar. I fondförsäkring finns nästan ingen försäkringsrisk. Kapitalet finns på ett konto och kan med lätthet flyttas till något annat försäkringsbolag.

Men det finns ett aber – de provisioner som säljare eller förmedlare har fått för att sälja försäkringen. De är i början av försäkringens löptid oamorterade och kundens avgifter kommer efter ett antal år, beroende på bolagets kalkyl vid teckningen, att betala ersättningen som förmedlaren fått ”up-front”.

Den här skulden kallas i redovisningen för förutbetalda anskaffningskostnader eller DAC, en förkortning av det engelska uttrycket deferred aquisition cost. I ett läge med total flytträtt på såväl nya som gamla försäkringar finns det risk för att bolagen blir sittande med oamorterade anskaffningskostnader när kunderna flyttar till nya bolag.

Kunderna får betala?

Det här kan man hantera på olika sätt. Per Andelius, vd för Svenska Försäkringsförmedlares förening, menar att de oamorterade kostnaderna alltid bör betalas av kunderna, innan en flytt verkställs. Annars riskerar bolagen som betalat provisionerna i tron att kunden skulle bli kvar i bolaget under lång tid, bli sittande med stora skulder som får betalas av ägarna.

Men Glenn Nilsson, marknadschef och vice vd på Max Matthiessen, ser inte att det skulle vara en framkomlig väg att skjuta över ansvaret på kunderna. – De som har problem med ”dacken” är väl de bolag som har en sån. Och jag ser inte varför de byggt upp en skuld på det viset när det vetat om att frågan om flytträtt skulle komma upp. I SEB har de ju fortsatt att bygga upp sin dac även efter det att vi fick lagstiftningen 2006, som innebär att all nytecknad försäkring ska kunna flyttas.

Claes Carlson, vd för Danica, som inte bjudits in till regeringens hearing, men som ändå argumenterat för flytträtt i ord och handling i tio år, har heller ingen tröst att erbjuda till bolag som hoppas kunna lämpa över sin ”dac” på någon annan när kunderna flyttar.

– Det är ”the name of the game” om reglerna ändras. Man har tagit en risk som man borde varit medveten om. I Danica har vi varit mycket försiktiga med att ta på oss skulder för ackvisition och har också hållit nere provisionerna, just för att undvika den här situationen, säger han.

Gamla intressantast

Situationen bör dock inte överdrivas. De försäkringar som kommer att ådra sig störst flyttintresse är gamla och har ett stort kapital. De har för länge sedan betalat av sina provisionsskulder och går att flytta utan att de lämnar ”Svarte Petter” till ägare eller kvarvarande kunder i de ömsesidigt bedrivna bolagen.

Men bolag som SEB, Skandia och Moderna Försäkringar som byggt upp stora berg av oamorterade försäljningsersättningar till förmedlarna genom åren kan det bli smärtsamt – om de drabbas av många flyttar. – Det där är en teknisk fråga som måste lösas, förklarade Moderna Försäkringars Mikael Claesson för Pensionsnyheterna efter regeringens hearing där han själv argumenterat starkt för flytträtt.

– Som aktieägare skulle jag hävda att dacken är en sak som kunden får stå för och skulle bara skriva av den från värdet. Men om man lägger ett konsumentperspektiv på det är det klart att det känns svårt att säga till en kund att han ska betala ett mäklararvode som han aldrig vetat om. Kunden har ju trott att han haft det värde som står på värdebeskedet, säger Mårten Ajne, fristående aktuarie med uppdrag i bland annat SEB Trygg Liv Gamla.

Han menar att det skulle kunna bli smärtsamt för bolagen om man i Sverige skulle anpassa sig till de regler som gäller i andra länder i Europa, där man inte har rätt att räkna in de förutbetalda kostnaderna i kapitalbasen som vi gör i Sverige.

– Då skulle de bli svettigt för då skulle de bli tvungna att på ett bräde stoppa in nya pengar för att täcka upp för gamla anskaffningskostnader. Och det handlar om flera miljarder kr i de stora bolagen. De har ”dackat till sig” ordentligt med kapital den vägen istället för att ta in dem via ägarna, säger han.

Ur Pensionsnyheterna Analys nr 9 2009