30 sep 2009 15:36

Vem vinner och vem förlorar på flytträtten?

När flytträtten nu är aktuell igen har det gått nästan tio år sedan diskussionerna påbörjades. Genom åren har den stötts och blötts, analyserats, utretts och förkastats. Ibland har branschen fått i uppdrag att ordna saken själv – något som absolut inte
skapat mera flytträtt. Det noterade regeringen redan 2004.

De som främst har slagits för flytträtt är de aktörer som kommit in nya på marknaden och inte haft några gamla stockar att förlora. Här återfinns de stora lobbyisterna, till exempel Avanza, Brummer & Partners och försäkringsförmedlarna.

De har – med goda argument – kunnat hävda att flytträtt är bra för konkurrensen och för kunderna. Och för dem själva. Mötet i Rosenbad visar att det nu finns ett intresse i branschen för att gå vidare. Frågan är bara hur. Regeringen kan naturligtvis hota med lagstiftning, även om Mats Odell ofta brukar säga ”pacta sunt servanda”, alltså ingångna avtal ska hållas, när man frågar honom om flytträtt.

Men det är ingenting som behöver vara ett problem för regering och riksdag. När man ville höja pensionsåldern från 65 till 67 år gick det bra att stifta en lag som sa att ingångna avtal med en lägre pensionsålder än 67 ”saknar verkan”. Och då var udden riktad mot kollektivavtalsparterna, som var emot att man gjorde ingrepp i kollektivavtalsrätten.

Retroaktiv lagstiftning

Det finns heller inget förbud enligt grundlagen att tillämpa retroaktiv lagstiftning, som det kommit att kallas. I skatterätten och inom straffrätten är det naturligt. I civilrätten är det inte alls omöjligt att ge sig in i ingångna avtal och om regeringen är tillräckligt intresserad av att få en ändring till stånd kan man motivera det för riksdagen med ”konsumentintresset”.

Kunderna, konsumenterna, skulle få det lättare att rösta med fötterna om flytträtten vore reell. Och det skulle också rimma bra med regeringens ambitioner att få stopp på bonusar om man kunde skrämma företagsledningar med massflyttar, om man skär för tjocka skivor av bonuslimpan.

Kunderna kan ju protestera mot misskötsel, dåliga affärer eller osund bonuskultur genom att ta sina pengar och flytta. Till det kommer ett ökat tryck inom EU på mer transparenta marknader och ett ”level playing field”, alltså tydligare regler inom unionen för att möjliggöra gränsöverskridande handel och ökad konkurrens.

Så nu när regeringen har tagit tempen på branschen genom en hearing är frågan om det inte blir läge att tillsätta en utredning. Den skulle kunna få lämna ett betänkande strax efter valet, till exempel i oktober 2010, för att jämna vägen för en fullt genomförd flytträtt något år senare.

Inte lätt att införa

Alla som trott att det går att värja sig mot vargen bör nog planera för att det kommer en dag, någon gång efter valet 2010, då flytträtten kommer – på riktigt. Det är i alla fall Pensionsnyheternas stalltips. Men det är inte lätt att i ett slag införa flytträtt och nedan gör vi en djupdykning för att se på problemen – och möjligheterna.

Ur Pensionsnyheterna Analys nr 9 2009