Det har varit händelserika veckor för Länsförsäkringar. Efter att ha satsat mycket både i tid, resurser och prestige för att ro ombildningen av livbolaget till ett vinstutdelande bolag i hamn sa så Finansinspektionen nej till ombildningen.
LFABs vd Håkan Danielsson, som varit projektets rorsman, tog konsekvenserna och bestämde sig, efter vad det verkar efter en hel del uppmuntran inom organisationen, för att avgå och helt lämna Länsförsäkringargruppen.
Så bestämde sig bolaget för att överklaga FI:s beslut. En överklagan som när man tittar lite närmare på den inte är mycket mer än en bockning, ett förlåt och en ganska hovsam bedjan att få komma tillbaka till förhandlingsbordet.
Det som var stötesten i ombildnignen var att FI inte accepterade LF:s syn på vem som skulle få övervärdena i livbolaget vid ombildningen. Det är bara en del övervärden syns i bokföringen. Om ett bolag har köpt ett annat kan goodwill under vissa förutsättningar redovisas som tillgång i förvärvarens balansräkning.
Goodwill kan även vara upparbetad inom företaget men får då inte tas upp som tillgång i balansräkningen och har därför inte något bokfört värde. Andra värden som liknar goodwill, som immateriella värden som arbetats upp inom företaget, kan tas upp som tillgång i böckerna bara om vissa krav är uppfyllda. Oftast finns det värden utanför bokföringen som uppgår till mycket stora belopp.
LF menade att försäkringstagarna i LF Liv bara skulle få del av värden, synliga eller osynliga, i de tillgångar som ligger i konsoliderings-fonden. I konsolideringsfonden redovisas de medel som är bolagets riktiga egna kapital och som får användas för att betala ut återbäring och täcka förluster. Enligt LF (inte bara aktieägaren LF utan även styrelse och vd i LF Liv) skulle immateriella värden och andra tillgångar som inte tagits upp i böckerna uteslutande hamna i aktieägarens ficka.
Kunderna ska ha övervärden
FI sa i sitt avslagsbeslut att försäkringstagarna ska få samtliga övervärden i det ombildade bolaget som inte direkt kan hänföras till aktierna i LF Liv. De värden som arbetats upp i bolaget ska föras till försäkringstagarna vid ombildningen oavsett om de klassats som goodwill eller inte och oavsett om värdena tagits upp som en tillgång eller inte i redovisningen. En förvarning om denna inställning gick också till LF.
LF visste att värden som arbetas upp inom ett livbolag som drivs enligt ömsesidiga principer vare sig dolt eller öppet får gå till aktieägaren. Så varför lyssnade man inte på FI?
Jo, LF tyckte att det myndigheten sa gick emot gällande praxis alltsedan klarsignalen till ombildningen av Handelsbanken Liv. Detta höll inte FI med om.
FIs bedömning är att denna uppfattning stämmer överens med den princip som lagts fast i regeringens beslut 2001, eftersom det i beslutet anges att försäkringstagarna ska gottskrivas de värden som skulle ha kommit dem tillgodo om inte en övergång till vinstutdelande verksamhet skett.
I ärendet om Handelsbanken Livs ombildning 2001 lämnades hela ombildningsärendet över till regeringen för avgörande. Regeringen preciserade reglerna om gottskrivning och gjorde de principuttalanden som FI tillämpar.
Trots det FI säger går det inte att komma ifrån att det nya beslutet luktar lite av praxissvängning. Men en varning ska kanske utfärdas för rådgivare och ledningar som gör en tolkning till en trossats.
Vi har fått reglerna och motiveringen till reglerna på bordet. Det sägs där att övervärdena som avses är skillnaden mellan bokfört värde och verkligt värde samt sådana affärsvärden som finns i bolaget. Och att försäkringstagarna ska gottskrivas de värden som skulle ha kommit dem till godo i framtiden om en övergång till vinstutdelande verksamhet inte skett. Nog måste man hålla med FI och sätta ett stort frågetecken för påståendet från LF att viktiga system m.m. inte är till ekonomisk nytta för kunderna i ett bolag trots att hela resultatet ska föras till kunderna.
Gränsen för de övervärden som direkt kan hänföras till aktierna, för att tala FI:s språk, och läggas åt sidan är verkligen inte klar. FI har också helt logiskt frågat efter en företagsvärdering för att kunna göra en bedömning av övervärdena.
I samband med överklagan menade LF att frågan var viktig för hela branschen och att den därför borde klarläggas. Läser man själva överklagan visar det sig att det inte är så många frågetecken kvar att reda ut. Efterklokhetens kalla sken har gjort att LF numera ansluter sig helt till inspektionens principiella syn.
Detta borde väl rimligen få ombildningen på banan igen. Men vi har knappast sett slutet på det här.
När folk är överrens om principer betyder det ofta att det finns en hel del verklighet kvar att diskutera. Och vad är verkligare än pengar?
För knäckfrågan kan mycket väl återigen bli hur mycket det faktiskt rör sig om. Är det några hundra miljoner eller mångmiljardbelopp det gäller? Det är inte en principfråga.
Ur Pensionsnyheterna Analys nr 10 2009