30 nov 2009 13:25

Historien om Aspis liv och död.

Historien om Aspis Liv innehåller nästan allt som man kan hitta i den typ av litteratur som man köper på flygplatser för att överleva en långflygning. Stora pengar, stora planer, falskspel och bedrägerier. Och en bank i Schweiz. Men skandalen i Aspis Liv är ingen roman. Det är en sorglig historia om ett bolag vars ägare inte riktigt kunde skilja på egna pengar och medel som satts av för att trygga försäkringstagare i händelse av skada. Och om en svensk ledning som av allt att döma blev lurad, inte en gång utan många.

När Jan Paju, vd för Aspis Liv, beskriver den mark som svenska Aspis Liv köpt in på Cypern låter det idylliskt. ”En bit land med kullar och med en liten by i fonden”. Med 121 pinjeträd, noggrant räknade av värderingsmannen som värderat objektet. Men det är många som räknat på värdet av den obebyggda marken och värderingarna skiljer sig åt.

Revisorerna från KPMG tycker att det är värd omkring 4 miljoner kr. Andra värderare har kommit fram till ett värde från ca 35 till drygt 100 miljoner kr. Högst värdering har man fått ifrån en värderare som har vissa kopplingar till den person som såg till att Aspis Liv Sverige köpte in den, dagen innan Jan Paju tillträdde som vd. Den värderingen ger ett värde på 111 miljoner kr. Däremot är värderingar utvisande ett markvärde om ca 35 miljoner kronor till 45 miljoner kronor gjorda av företag utan koppling till Aspis- gruppen.

Verkliga värdet

Förutsättningen för att den värderingen ska spegla det verkliga värdet är dock att man har bygglov och tillstånd för den exploatering som är planerad på marken. Några sådana tillstånd finns inte. Så läget just nu är att omkring 20 procent av tillgångarna i Aspis Liv gått till att köpa ett stycke mark på Cypern för medel som ska trygga svenska försäkringstagare i händelse av sjukdom eller dödsfall, såsom skuldtäckningsmedel alternativt solvenskapital. Det här är något som varken bolagets svenska lednings juridiska ombud, Peter Kullgren på Hamilton eller Finansinspektionen tycker är enligt regelverket, för att uttrycka saken milt.

Finansinspektionen har i sitt beslut om Aspis Liv satt ned foten och kallar affären för förtäckt vinstutdelning. Finansinspektionen anser att marken köpts in till ett överpris för att säljaren ska få tillgodogöra sig medel från Aspis Liv, som han är delägare i.

Peter Kullgren säger till Pensionsnyheterna att han i sin utredning hösten 2008 inte uttalat sig om att det är fråga om förtäckt vinstutdelning utan endast avslutningsvis uppgett att så kunde vara fallet. Peter Kullgren ifrågasatte dock det lämpliga i att ett försäkringsbolag placerar en så stor del av värdet av sina tillgångar i en enskild investering och i en sådan riskfylld investering.

– Jag anser att investeringen strider mot stabilitetsprincipen om hur man får placera pengar i ett livbolag och möjligen är det även ett rörelsefrämmande innehav, som försäkringsbolag inte har rätt att investera i över huvud taget, förklarar han för Pensionsnyheterna.

Han har ingen åsikt om värdet på ett stycke mark på Cypern men anser ändå att det är underligt att Finansinspektionen, utan att särskilt motivera sig, dragit slutsatsen att det är den lägsta av fem gjorda värderingar som bäst beskriver det verkliga värdet på marken. Nu är frågan om ett stycke land med pinjeträd på Cypern är värt mellan 4 miljoner kr och 111 miljoner kr. Och Finansinspektionen lutar åt att 4 miljoner verkar mest rättvisande, eftersom det inte finns något bygglov.

Fler underligheter

Men det finns fler underligheter i Aspis Liv. I underlaget till det beslut som Finansinspektionen fattade när man drog in tillstånden för Aspis Liv den 26 november är man inte nådig. Den utlösande faktorn för att man skulle göra något som aldrig tidigare hänt i svensk försäkringshistoria – förverka en koncession i ett försäkringsbolag – var att bolaget hade pantförskrivit stora delar av sina reserver som fanns eller rättare sagt finns i den schweiziska banken Credit Suisse i Basel.

Det gick till så här. Aspis Liv hade bestämt sig för att byta depåbank i syfte att samla hela Aspisgruppens tillgångar på ett ställe. Det var en komplicerande faktor att ha det svenska bolagets tillgångar i en depå i ett svenskt institut i den Danske Bank istället för att ha alla pengar på ett ställe.

Bytet av depåinstitut initierades av det grekiska bolaget Aspis Pronias ekonomi- och placeringsansvarige, som sedan länge bistått svenska Aspis Liv med råd och strategier för kapitalförvaltningen.

– Jag såg inget konstigt i det. Att vi skulle få världens näst största bank, placerad i Schweiz, som depåbank hade jag inga problem att acceptera. Om det hade varit på Cayman Islands eller i en grekisk bank kanske jag hade haft det, men det var det ju aldrig fråga om, säger Jan Paju.

För att säkerställa att ingenting skulle kunna hända med pengarna skrev Aspis Liv med stöd av Peter Kullgren en instruktion som gjorde att Jan Pajus medgivande krävdes för att verkställa någon typ av förändringar på kontot. Han blev ensamt ansvarig för svenska Aspis tillgångar i Credit Suisse.

Insolvent

Men i höstas började problemen bli tydliga i Aspisgruppen i Grekland. Aspis Pronia, vars huvudägare äger drygt 85 procent av aktierna i Aspis Liv, förklarades insolvent och stängdes för nyteckning. Huvudägaren, som direkt och indirekt äger 85 procent av aktierna i svenska Aspis, belades med reseförbud.

I det läget ansåg Jan Paju att det vore lämpligare att förvalta Aspis Livs pengar i Sverige, eftersom ”stordriftsfördelarna” med förvaltning i Schweiz försvann med de grekiska bolagen. Men när man skulle flytta hem pengarna till Den Danske Bank i Sverige, drygt 330 miljoner kr, uppdagades att pengarna var pantförskrivna som säkerhet för ett lån som tagits upp av ett bolag vid namn Hestiun Europe Ltd.


– När jag såg de papperen som alla var undertecknade och signerade med min namnteckning blev jag alldeles kall. Då insåg jag att det var någon som förfalskat min namnteckning, för att göra det möjligt. Det var ju bara jag som hade möjlighet att förfoga över medlen i Credit Suisse, säger Jan Paju.

Polisanmälan

Nu kan man undra varför Aspis Liv inte omedelbart polisanmälde Credit Suisse för att man varit så slarvig med att kontrollera identiteten på den som utgett sig för att vara Jan Paju. Det var för övrigt en väg som Finansinspektionen re- kommenderade, för att uttrycka sig milt.

Så skedde dock inte. – Vi bedömde då att det knappast skulle gå snabbare att få loss pengarna genom att vidta rättsliga åtgärder mot Credit Suisse och Hestiun Europe Limited eller att dra in polisen. För att kunna leva upp till samtliga legala krav så snart som möjligt var därför vår avsikt att förhandla med Credit Suisse och Hestiun Europe Limited, i det uppkomna läget, säger Peter Kullgren.

– Tjänstemannen på Credit Suisse blev ordentligt svettig när vi klargjorde att han inte korrekt kontrollerat identiteten på den person som pantförskrivit våra tillgångar eller beaktat det avtal som sa att det bara var jag som fick förfoga över tillgångarna, säger Jan Paju. Men svettig eller ej. Några pengar blev det inte. Och nu började Finansinspektionen hemma bli riktigt orolig. Och trots att Peter Kullgren och Jan Paju förklarade att förhandlingsprocessen var igång och att man snart skulle ha samtliga pengarna hemma, så valde FI att slå till med sitt strängaste straff. Indragen koncession och tvångsförvaltning.

Till tvångsförvaltare förordnades två advokater ifrån Vinge, Peter Morawetz och Robert Wikholm som, redan innan FI:s beslut vunnit laga kraft, började förhandla med schweizarna om att lösa panten.
– Som jag ser det kan det nog ifrågasättas om Finansinspektionen verkligen har laglig möjlighet att besluta om tvångsförvaltning på sätt som nu gjorts. Jag uppfattar detta mer som en praktisk lösning av Finansinspektionen på ett problem som varken förutsetts av lagstiftaren eller Finansinspektionen.

Sista helgen i november lyckades tvångsförvaltarna från Vinge träffa en överenskommelse för att få loss pengarna från Schweiz och Hestiun Europe Limited. Av allt att döma helt utan hjälp av polisanmälningar eller andra rättsliga åtgärder.
Det återstår att se hur mycket pengar man får med sig, dvs. om man får tillgodogöra sig samtliga pantsatta tillgångar och eventuell uppkommen avkastning.

Koncessionen tillbaka?

Även om pengarna kommer hem igen är det knappast troligt att Finansinspektionen kommer att lämna tillbaka koncessionen. Enhetschef Carlotta Carlberg har visserligen förklarat att man alltid kan ompröva sina beslut om omständigheterna förändras men det finns lite för många tveksamma affärer och underlåtelser i Aspis Liv och framför allt från bolagets ägare, för att det ska gå att se mellan fingrarna och låta udda vara jämnt.

Det innebär att det troligen inte kommer att gå att sälja Aspis Liv som planerat. Nu får det bli en beståndsöverlåtelse där de försäkringar som finns kvar tillsammans med fonder för oreglerade skador går till högstbjudande.
– Redan innan de drog in vår koncession kunde vi presentera en köpare och vi mötte inspektionen tillsammans. Men trots att de visste om att den affären var på gång valde de att dra vår koncession, trots att vi vid ett flertal tillfällen fått andra signaler vid sittande bord. Det är klart att man blir besviken över att Finansinspektionen agerat som de gjort, säger Jan Paju.

Hela affären med Aspis Liv och de grekiska ägarna är så full av oklarheter, falskspel, förfalskningar, felvärderingar och uppenbara brister mot det vi kallar god försäkringssed att man ska vara glad om bolaget får en ägare som inte betraktar ett försäkringsbolags tillgångar som sina egna och kan skilja mellan mitt och ditt. Och som dessutom inte räknar hem vinster på obebyggd mark på Cypern, förrän man lyckats skapa något där som gör att värdet går upp. Att skaffa ytterligare en värdering höjer inte värdet. Bara värderarens intäkter.

Ur Pensionsnyheterna Analys nr 11 2009