30 nov 2009 11:31

Tuff debatt om AP-fondernas framtid

ESO-rapporten om AP-fonderna som presenterades den 30 november innehöll nästan ingenting som föll AP-fonderna på läppen. Och det är inte att undra på. Utredare Malin Björkmos förslag bygger nämligen på att AP 1-4 och AP 6 ska slås ihop till en fond. Att säga något sådant högt till AP-fondernas ledningar är att be om trubbel. Och det var något som Malin Björkmo kunde notera på Pensionsnyheternas Nätverksträff.

ESO, som ska utläsas Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, är ett organ som har en fristående roll men som finansieras av regeringen. ESO tar ofta upp ämnen som är lite för kontroversiella för att hantera av ”vanliga” statliga utredningar och Malin Björkmos utredning om hur AP-fondernas regelverk ”bör” vara utformat är inget undantag. Hennes förslag innebär i korthet att AP 1-4 och AP 6 ska fusioneras till en fond. Detta för att minska kostnaderna med 330 miljoner kr om året.

– Det skulle spara pengar genom att man behöver lägga mindre pengar på system, kan ta bort överlappande funktioner och till exempel klara sig med bara en vd, snarare än fem, förklarade Malin Björkmo. På den punkten fick hon omedelbart mothugg från Fjärde AP-fondens vd Mats A Andersson. – Varför har du inte kvantifierat
vilka kostnader som summerar till de 330 miljoner kr som du säger att du ska spara in? De finns ju ingenstans i materialet, undrade han.

Malin Björkmo förklarade att hon under arbetets gång inte känt sig särskilt välkommen på AP-fonderna, och därför valt att arbeta med en ”teoretisk” fond, snarare än att använda sig av de befintliga fonderna.
Malin Björkmo, som numera arbetar på Finansinspektionen, pekade på att de fyra AP-fonderna sammantaget inte skapat någon större diversifiering. De fyra fonderna har mycket likartade portföljer och därför skulle det inte vara något problem om de slogs ihop.

– Den forskning jag har studerat visar att avkastningen ökar om fondstorleken ökar. Det verkar finnas ett positivt samband, något som jag bland annat sett exempel på i Kanada, förklarade hon. Men det var ingenting som Gustaf Hagerud ifrån AP 3 lät sig imponeras av. – Jag har den rapport du hänvisar till. Det är ett kundbrev från en förvaltare från Toronto i Kanada, som i nästa utgåva dessutom skriver att den skillnad i avkastning som skapas när fondstorleken ökar faktiskt avtar om fonderna kommer över den storlek som de svenska AP- fonderna har idag. Och det skriver du ingenting om, sa han.

Malin Björkmo blev hårt ansatt av representanter från AP-fonderna, inte minst för sitt förslag att minska andelen svenska aktier i portföljerna och låta investeringarna ske via nya värdepappersfonder och derivat för att undgå risken för att en AP-fond blir för ”stor” för Sverige.
– Svenska aktier har ju gått bättre än många andra aktieslag sedan 2001. Genom att minska andelen svenska aktier skulle det inneburit att avkastningen blivit 38 miljarder lägre än om de varit placerade mot världsindex i MSCI World. Det är ju mer än de pengar du säger att vi skulle tjäna på att slå ihop fonderna, sa Mats Andersson.

Här hyfsades debatten av Länsförsäkringars Gustaf Karner som invände att svenska aktier visst avkastat bättre än världsindex men att det inte riktigt var så enkelt. – Du måste mäta på den riskjusterade avkastningen och den svenska aktiemarknaden har högre risk än världsindex och ska därför avkasta mer, förklarade han. Fanns det då något positivt att säga om Malin Björkmos ESO- rapport?

Ossian Ekdahl, ägaransvarig för AP 1 hittade ett förslag i rapporten som föll honom på läppen. Den myndighet som Björkmo vill skapa direkt under riksdagen som ska fungera som ett ”riksbanksfullmäktige” och säkerställa buffertfondernas oberoende, var något som åtminstone han gillade.
– Det tycker jag är ett bra förslag, sa han.

Ur Pensionsnyheterna Analys nr 11 2009