En dom i Högsta Förvaltningsdomstolen klargjorde häromveckan att det är OK för till exempel en robotrådgivare att ta betalt ur en tjänstepensionsförsäkring för att förvalta den. Det har fått vissa i branschen att vädra morgonluft.
Avdragsgilla tjänstepensionsförsäkringar har ju annars varit låsta och förtida uttag eller återköp har varit begränsade eller rent av omöjliga att göra, om det inte handlat om små belopp.
Nu kan det sägas att en tjänstepensionsförsäkring ändå blir nallad ur, eftersom försäkringsbolaget tar betalt ur försäkringen, typiskt sett historiskt 0,65 procent på kapitalet, numera mindre i nytecknade avtal.
Avgiften är tänkt att finansiera bolagets administration och räcka till för att täcka distributionskostnader och rådgivning av bolaget, eller av externa distributörer, läs rådgivare. Till det kommer kickback på fonder som pengarna landar i, om det är fråga om fond- eller depåförsäkring.
Domen i HFD gjorde klart att en robottjänst för förvaltning av kapital som används för förvaltningen har rätt att ta betalt för tjänsten ur försäkringen och att detta inte betyder att avskattning ska ske. Egentligen är det inget särskilt revolutionerande beslut.
- Det som väcker mitt intresse handlar om hur man formulerat frågan till Skatterättsnämnden, vars utslag fastställts i HFD. Man talar om förvaltning av kapitalet i försäkringen, snarare än om förvaltning av försäkringsavtalet i sig. Detta innebär de facto en potentiell risk för en avgränsning av möjligheten att kunna ta ut arvode för annat än just den strikta kapitalförvaltningen och vad som följer av denna definition. Åtminstone om man vill vara helt säker på att slippa avskattning, säger Måns Jadenbrink, Pensions- och försäkringsrådgivare på Optimal Advice i Malmö, till Pensionsnyheterna.
Morgonluften, som somliga säkert känner, bygger på tanken att man skulle kunna ta betalt två gånger för samma tjänst. Många efterfrågar i dag så kallad Z-rådgivning i samband med pensioneringen för att planlägga utbetalningar ur olika försäkringar. Då kan det inkludera ett antal olika försäkringar, privata, tjänstepensioner och allmän pension. En framtida pensionär vill ju veta hur mycket hen ska ha att leva på i framtiden.
Z-rådgivningen är ju betydligt bredare än den som följer av en ensam tjänstepension, där man kan ha en rådgivare inblandad.
Då kan kunden tvingas betala tusentals kronor i ett nytt arvode eftersom kostnaden inte täcks av, eller inte anses täckas av, de arvoden som kunden betalat historiskt via avgifter, som belastat försäkringen.
I och med att up-front-ersättningarna nu i stor utsträckning är utrotade är det svårt att tillhandahålla den typen av rådgivning.
I up-fronten har Z-rådgivningen men i dagens läge är det mesta beståndsvårdsersättning och kickbacks.
Då det inte betalas några nya premier efter Z finns det ingen ersättning att hämta för en rådgivare som hjälper en kund med Z-rådgivning. Detta om man inte hävdar att alla provisioner som flutit in under sparandet genom åren även skulle inkludera rådgivning i arbetslivets slutskede.
- Om jag ställt frågan till Skatterättsnämnden från början hade jag valt att vara bredare, i syfte att inkludera även sådan rådgivning som kan anses vara annat än strikt kapitalförvaltning till exempel pensionsrådgivning och annan förvaltning, som administration och löpande skötsel av försäkringsavtalet, säger Måns Jadenbrink.
Intresset för att ta betalt ur försäkringen fått fantasin att flöda i branschen. Men egentligen förekommer uttag ur försäkringar redan idag, påpekar Måns Jadenbrink.
Han nämner att det till exempel finns tjänster där man tar betalt i form av en "rådgivningsavgift", något som flera värdepappersbolag gör och "hjälper" förmedlare att belasta kunden med 0-2,5 procent av kapitalet i rådgivningsavgift och som alltså tas ur en depå eller försäkring.
- Vad en sådan avgift innefattar är högst oklart och sannolikt är den inte begränsad till renodlad och strikt kapitalförvaltning, sannolikt har den såklart inte med rådgivning att göra heller, säger Måns Jadenbrink.
Per Andelius, tidigare vd för SFM, påpekar att det kan ligga en frestelse i att samma person önskar få betalt två gånger ur försäkringar som varit provisionsbelastade up front.
Det skulle inte vara omöjligt ur försäkringsrättslig synpunkt under förutsättning att försäkringsavtalet reglerar saken. Där är den frågan inte reglerad. Men däremot skulle Finansinspektionen kunna lyfta frågan. Priset för förmedlingen är numera reglerad och up-front-ersättning utmönstrad.
- Inspektionen skulle kunna se det som att det inte är God sed på försäkringsmarknaden och om omständigheterna i det enskilda fallet är sådana att god sed kan anses eftersatt blir det ju otillåtet, säger Per Andelius till Pensionsnyheterna.
Sen kan man ju tänka sig en uppsjö av tillfällen där en kund som valt att säga upp ett samarbete med en förmedlare inte kan få några råd om inte försäkringsbolaget, som tagit betalt via avgifterna, finansierar detta.
Lite krasst uttryckt är försäkringsbolagens provisionsutbetalningar till förmedlarna egentligen en ren försäljningsprovision.
Försäkringsbolagen vill ha in affär och betalar säljarna. Men om kunderna får någon rådgivning eller inte är det lång ifrån alla bolag som bryr sig om.
Helt klart är att branschen kommer att fortsätta att leta hål i näten som lagar och regleringar utgör. Det är ju alltid bättre att få betalt två gånger än en, sett ur försäkringsbolagens eller förmedlarnas synpunkt.
- Branschen ligger alltid sjumilasteg före lagstiftaren, konstaterar Måns Jadenbrink.