Att HD väljer att inte rota ytterligare i Allramålet är en seger för rättvisan. Man får inte ta pengar av fondsparare för att berika sig själv, vilket är exakt vad Svea Hovrätt kom fram till i sin dom mot Allras fyra företrädare i domen den 22 juli i år.
Och egentligen är det otroligt att det skulle behövas en så lång process för att bevisa något som förefaller självklart. Om de fyra från Allra hade friats hade hela systemet med valbar premiepension behövt avvecklas. Om det varit möjligt att ta spararnas pengar och betala för onödiga tjänster på i storleksordningen 170 miljoner kr säger det sig självt att man behöver låsa hönshuset.
Det är dock oroväckande att systemet inte redan tidigare varit skyddat från den här typen av angrepp. Det borde alla inblandade ha tänkt på tidigare. Förhoppningsvis sätter man nu stopp för bedragare som tänker sig att göra om tricket.
Men processerna kring Allragänget är inte helt avslutade trots detta.
Skattemålet där Alexander Ernstbereger och David Persson Rothman delade ut 8,5 miljoner kr till Johan Bergsgård utan att betala skatt eller sociala avgifter väntar på huvudförhandling i Svea Hovrätt. Det skattebrottet kan ge påspädning av straffen för de inblandade med som mest två år. Och turerna kring gåvan av halva villan på Lidingö till hustrun är heller inte prövad. Så det finns mer för rättvisans kvarnar att mala.
Frågan är bara om vi inte i Allramålet tvingas konstatera en total bulimi i rättssystemet. Även om högsta domstolen ni vikt svalor av 700 sidor inlagor till HD har det ändå gått åt närmare två lastpallar med A4-dokument för att komma fram till att man inte får stjäla pengar av fondsparare. Det borde man kunnat komma fram till betydligt snabbare och enklare.