22 mar 2021 13:16

Allramålet förklaras med bilderbok och en berättelse om får och vargar

Idag inleds huvudförhandlingen i brottmålet mot företrädarna för Allra och Oak Capital i Attunda Tingsrätt, dit den flyttats för att få större och luftigare lokaler för att undvika smittspridning.

Målet handlar om de transaktioner med warranter som åklagaren menar att Allrafonderna inte borde ha gjort. Åtminstone inte på det sätt som de gjordes 2012.

Åklagaren, ekobrottsmyndighetens Thomas Hertz, har inför förhandlingen gjort en pedagogisk redovisning av hur brottet, trolöshet mot huvudman, utförts. Kopplingen till dagens Money Week, en OECD-satsning på utbildning i privatekonomi för barn (se artikel nedan), är antagligen oavsiktlig men han gör ett försök att förklara.

För att hovrätten ska förstå har han i powerpointformat gjort något som påminner om en barnbok för att på ett enkelt sätt beskriva hur affärerna gick till.

Så här beskriver åklagaren till exempel trolöshetsbrottet i en av bilderna som ska föredras i hovrätten under rubriken Om mutbrottet:

"En muta om 100 miljoner kronor erbjöds till Ernstberger och Persson personligen för att de hade möjlighet att påverka hur andras pengar skulle investeras.
Mutan erbjöds för att de skulle se till att pengarna investerades genom en utpekad värdepappersförmedlare."

Fyra rader.

Trolöshetsbrottet beskriver åklagaren så här i en annan powerpointbild på lätt svenska:

"Ernstberger och Bergsgård såg till så att 430 miljoner kronor betalades med andras pengar på ett sådant sätt att bara 260 miljoner kronor användes för att köpa värdepapper.
Markusson hjälpte på så sätt Ernstberger, Persson och Bergsgård att utan att ha rätt till det ta ut 170 miljoner kronor av andras pengar."

Detta illustrerat med tecknade clipartillustrationer med de åtalade försedda med namn och illustrationer i form av penningpåsar som får vingar och en spargris med texten "andras pengar" vilket ska illustrera fondspararnas sparande i PPM-fonderna.

Åklagaren påstår att Oak Capital aldrig varit part vid köpet av warranterna och har aldrig ägt dem. Enligt det uppdragsavtal som Svensk Fondservice hade för Gustavia/Svensk Fondservice hade de bara rätt att använda pensionsfondernas pengar för investeringar. Någon möjlighet att betala för tjänster, som ersättning till Oak Capital, hade man inte. Och om det var bra eller dåligt att köpa warranterna är en fråga som enligt åklagaren "saknar relevans". Det är heller inte relevant om warranterna kunde förväntas stiga eller sjunka i värde, menar åklagaren.

Med den här ingången ska det inte spela någon roll hur mycket pengar som Oak Capital tog betat för förmedlingen och med det ska vittnesmålen från Allrasidans expertvittnen i förlora i betydelsen.

Och sagoberättandet fortsätter. Åklagaren gör en fabel av hur de inblandade personerna genomförde affärerna. För att hjälpa domstolen att förstå varför åklagaren inte tycker att storleken på ersättningen som Oak Capital fick för att hjälpa till med att förmedlingen av warranterna är det viktiga.

Detta trots att svarandesidan kallat in vittnen som har till uppgift att förklara att ersättningen som Oak fick var marknadsmässig. Med vargliknelsen nedan vill han förklara att förvaltaren av fonderna aldrig hade någon rätt att ta ut några ersättningar/provisioner för att köpa in värdepapper över huvud taget och skriver:

"Skillnaden kan kanske lättare förstås genom att jämföra med fåraherden (Svensk Fondservice, som senare blev Allra reds.anm.) som med uppdraget att vakta får (Pensionsfonder) åt en bonde (Pensions-myndigheten) uppdrar åt en varg (Oak) att utföra uppdraget. Om bonden då upprörs över att vargen rivit 40 procent av fåren torde det sakna betydelse om det förekommer - is in line with market - att vargar river 10 eller kanske 40 procent av en fårskock om de får möjligheten."

Åklagaren fortsätter så här:

"Gärningspåståendet motsvaras i jämförelsen av att fåraherden klandras för att han anlitade en varg att vakta fåren eftersom det orsakade en skada uppgående till 40 procent av fåren. På motsvarande sätt hade det inte uppstått någon skada om vargen mot förmodan inte rivit några får. Sakkunnigutlåtandet från Colin Knight - och för den delen även de från Vikram Kapoor och Ibrahim Mardam Bey - motsvarar bevisning om förekomsten av vargskador på får."

Svarandesidan som tagit del av åklagarens fabler och bilderböcker är dock inte imponerad. Dagens Juridik har varit i kontakt med Allra Pensions grundare och vd Alexander Ernstbergs advokat Carl-Johan Malmberg som säger:

"Han (åklagaren) får förklara vad han menar och ibland blir det obegripligt när han blandar in får och vargar. Det är helt obegripligt. Det är på en nivå som att man sitter i en förskolegrupp och talar med femåringar, säger Carl-Johan Malmberg till Dagens Juridik och tillägger för DJ:

"Han underskattar sin omgivning, alldeles uppenbart, och hur han uppfattar sig själv ska jag inte uttala mig om."