Att det är så svårt att få rätt i fall som dessa pekar mot att institutet med ansvarsförsäkringar som konsumentskydd inte fungerar som tänkt.
De är ju ytterst en garant för konsumentskyddet och de ska godkännas av Finansinspektionen. Men om de, annat än i undantagsfall, visar sig fungera som tänkt borde FI bli betydligt tuffare med att lämna godkännanden för skyddet från ansvarsförsäkringar.
Som det nu ser ut har en kund, som av sin rådgivare rekommenderats en investering i en komplicerad strukturerad produkt, ett stort eget ansvar att genomskåda strukturen och klaga. I praktiken ska kunden klara av att bedöma produkten bättre än den rådgivare som föreslår investeringen. Det är att lägga ett mycket stort ansvar på kunderna. Om man som kund dessutom följer rådgivarens råd och "sitter still i båten" när den underliggande tillgången ser ut att vara värdelös, så har man i praktiken förlorat rätten att få ersättning via ansvarsförsäkringen.
Det ska bli intressant att följa utvecklingen på området. Det skulle vara bra om FI kunde vägra godkännanden av ansvarsförsäkringsavtal som till exempel innehåller för korta frister för klagomål. Om försäkringen har frister på två månader enligt avtalen borde FI kunna sätta ned foten och kräva att den perioden utsträcks ordentligt. Varför inte till fem år? Det var ju så länge som LF Sak avvaktade besked i frågan huruvida rådgivningen i fallet skulle kallas försäkrings- eller värdepappersrådgivning. Den frågan, som tog en vända via EU-domstolen, avgjordes av HD först 2019. Först därefter påbörjades skaderegleringen.
Det är lätt att förstå att kunden nu tröttnat och inte anser sig ha ork eller råd att processa vidare. Frågan är bara om institutet med ansvarsförsäkringar är tillräckligt?
Pensionsnyheterna svarar nej på frågan och skickar den med varm hand till Finansinspektionen. Myndigheten har både tänder och muskler att adressera frågan och se till att vi får ett konsumentskydd värt namnet.