Indexfonder röstar enligt en röstningsmall eller enligt instruktion från en röstningsrådgivare. Att Stockholmsbörsens klart största ägare visar ett så tydligt ointresse för ägaransvar är skadligt för bolagen, skriver Lannebo Fonders vd Göran Espelund i en debbatartikel i Dagens Industri.
Upptakten till hans inlägg i debatten är att han tog kontakt med några indexförvaltare för att fråga om varför de röstar som de gör. Svaren var enligt honom mycket märkliga, något han tycker bör uppmärksammas.
Som ordförande i Lindabs valberedning upplevde Espelund under våren effekterna av indexfondernas röstande enligt en mall eller slaviskt följande av rekommendationer från en röstningsrådgivare.
"På stämman röstade fyra internationella indexförvaltare mot vårt förslag till styrelse. Att rösta emot ett styrelseförslag är var aktieägares rätt men principiellt anmärkningsvärt. Bör man ens vara ägare i ett bolag vars styrelse man inte känner förtroende för? Och om man nu väljer att rösta mot förslaget till styrelse är det då inte rimligt att presentera ett alternativt förslag? Enligt svensk lag ska ett bolag som inte har någon styrelse tvångslikvideras. Dessutom är det åtminstone indirekt ett underkännande av det arbete valberedningen lagt ned på att forma sitt förslag. Det ska erkännas, jag blev lite sur", skriver Espelund i debattartikeln.
När han kontaktade de fyra förvaltarna fick han bara svar av två. Ingen hade synpunkter på någon av de föreslagna ledamöterna i sig, utan de röstade som de gjorde av principiella skäl. Ett av dem var en detalj i ledningens incitamentprogram som förvaltarna för andra gången röstade nej till.
"När ingen förändring sker röstar de också per automatik mot den styrelseledamot som är ersättningsutskottets ordförande vilket i detta fall även råkade vara styrelsens ordförande. Naturligtvis hade man inte en aning om vem det är och vad han har uträttat för bolaget under sin tid som ordförande. Men i sina ägarstyrningsrapporter kommer dessa ägare ändå att stoltsera med att de varit "aktiva" och agerat på Lindabs årsstämma. Problemet är bara att om deras vilja fått råda så hade det varit till skada för bolaget", skriver Espelund.
Han påpekar också att förvaltarna i Lannebo under stämmosäsongen satt i 27 valberedningar medan storägare som BlackRock och Vanguard inte satt i en enda.
Indexfonder konkurrerar med låga kostnader så deras ointresse av att investera i ägarstyrning är rationellt, menar Espelund. Det blir omöjligt för dem att skaffa sig kompetens och förståelse kring de tiotusentals bolag de investerar i.
Men om alla ägares engagemang vore så ytligt så uppstår ett vakuum i bolagens ägarstyrning.
"Detta kommer att fyllas av någon annan. Det mest troliga är en förskjutning av makt från ägare till ledning och en ökad andel av vad vi brukar kalla "tjänstemannastyrda" bolag utan engagerade ägare. Denna utveckling har vi sett internationellt, framför allt i USA", menar han.
Som avslutning påpekar Espelund att den nuvarande trenden med ökad efterfrågan för hållbara investeringar sker samtidigt som fler investerar i indexfonder. Om pensionskapitalet ska förvaltas ansvarsfullt är det dock inte effektivt att investera i någon som "mer eller mindre kastar sin röst på marken".