I den TV-intervju som Pensionsnyheterna i Pensionsstudion gjorde med socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi i tisdags uppgav han att danska fattigpensionärer har omkring 20 000 kr i månadspension.
Den siffran jämförde han med snittpensionen för kvinnor i Sverige som landar på 13 100 kr.
Pensionsnyheterna har fakta kollat och ja, båda siffrorna stämmer, men det är svårt att jämföra eftersom pensionssystemens konstruktion skiljer sig åt i grunden.
- Den lägsta pensionen för en person som bott minst 40 år i Danmark sedan 15 års ålder är nu för tiden 15 000 danska kronor i månaden, vilket motsvarar drygt 21 000 svenska kronor, säger Ole Beier Sørensen på det oberoende analysföretaget Beier Research, till Pensionsnyheterna.
Efter skatt ger det en nettoinkomst på om kring 10 800 danska kronor per månad, cirka 15 300 svenska kronor för en ensamstående pensionär. Med en så, för danska förhållanden, låg inkomst finns det dessutom bidrag att ta del av i form av bostadsförmåner för dem som bor i hyresrätt, till exempel värmetillägg.
Det innebär att de sämst ställda danska pensionärerna är väl omhändertagna i Danmark men här måste man vara försiktig när man jämför. Och med vem man jämför. Pensionärerna är gynnade i förhållande till andra grupper som är utsatta och har ont om pengar.
- Pensionärer med låg inkomst i Danmark har det faktisk ekonomiskt ganska bra - också om man jämför med andra grupper, som kan ha ont om pengar som till exempel fulltidssysselsatta ensamstående mammor i låginkomstjobb, säger han.
Han påpekar också att det svenska och det danska pensionssystem har helt olika utformningar som leder till skillnader när det gäller styrkor och svagheter.
- Om man jämför Danmark och Sverige skulle man väl kunna säga att det danska pensionssystem har vissa utmaningar, när det gäller incentivsidan, alltså att få ett bättre utbyte genom att öka arbetsinsatsen. Men det danska systemet är jätteeffektivt när det gäller fattigdomsskydd, säger Ole Beier Sørensen.
Han menar vidare att det är svårt att jämföra Sverige och Danmark, därför att skillnaderna i den underliggande filosofin är så pass stora.
- Sverige och Danmark skulle i viss mån inte kunna vara längre ifrån varann när det gäller baspension och synen på social rättvisa. I Danmark är baspension en offentlig skattefinansierad förmån. Enligt dansk standardlogik är det bara rättvist att såna förmåner främst ges till dem som har minst, och att förmånens storlek sen beror på den enskildas egna resurser. Har man större egna resurser så minskar den offentliga förmånen, säger han och tillägger:
- I Sverige är logiken tvärt om. Den som har jobbat mycket och länge med hög lön betalar in mer och tjänar in till en högre offentlig pension.
I Sverige ska vi följa arbetslinjen och hedra livsinkomstprincipen och jobba mycket och länge. I Danmark kan man straffas för att man gör det genom att det sänker grundpensionen.
Trots att det bara är Öresund som skiljer våra länder åt i geografin är det en milsvid skillnad på hur man ser på social rättvisa och vilka incitament som ska styra.
Men Ardalan Shekarabis siffror från Danmark som han redovisade i Pensionsstudions sändning i tisdags var i allt väsentligt korrekta. Att jämföra rakt av med snittinkomsten för svenska kvinnor är dock inte helt rättvist, eftersom det i Sverige finns statsfinansierade bidrag i form av bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd som bidrar till att lyfta upp dem som har lägst pensioner, vilket inte framgår av en snittsiffra.
Helt klart är att danska pensionärer med låg pension har det bättre än många yrkesaktiva med låga inkomster, trots heltidsjobb. Och danska pensionärer som inte jobbat mycket eller länge eller haft bra löner har det bättre ekonomiskt än svenska kvinnor - om de inte har för stora tillgångar.