Den danska finansinspektionen har precis avslutat arbetet med en granskning av landets så kallade marknadsränteprodukter, som omfattade 14 bolag med totalt 1 100 miljarder kronor under förvaltning.
Efter kartläggningen har Finanstilsynet beslutat att lägga särskild fokus på tre områden i sitt framtida arbete: produkternas egenskaper, governance samt riskstyrning.
Marknadsränteprodukter kan enklast beskrivas som pensionsprodukter utan garanti där den framtida utbetalningen är beroende av marknadsavkastningen och den förväntade livslängden ett visst år. Till exempel fick pensionsfonden PBU i år sänka utbetalningar mellan fem till nio procent på grund av 2018 års svaga avkastning. Exakt hur mycket som ska betalas ut beror även på riskprofilen för varje sparare samt om de har en passiv eller aktiv produkt.
En ännu enklare förklaring är att jämföra produkterna med våra premiebestämda pensioner eller de brittiska "defined contribution"-pensionerna.
De senaste åren har ett stort skifte ägt rum på den danska pensionsmarknaden där allt fler sparare flyttats till marknadsränteprodukter från tidigare produkter med garantier och en genomsnittlig pensionsutbetalning. Med andra ord så är det individen som tar den största risken idag.
Eftersom två tredjedelar av alla pensionsinbetalningar i Danmark idag går till marknadsränteprodukter så väljer Finanstilsynet att lägga stort fokus på dem i sitt arbete. Produkterna minskar pressen på bolagens solvens och ger större investeringsfrihet men det innebär också att kunden står för en allt större del av risken. Bolagen måste därför ta klar ställning till hur stora svängningar i utbetalningarna som kunderna kan tolerera. Därför måste riskstyrningen och produktinformationen vara tydlig för konsumenterna, enligt vicedirektören Carsten Brogaard.
Just information till kunderna har Finanstilsynet tidigare haft synpunkter på. I januari släppte myndigheten en granskning där det framgick att bolagen inte informerat kunderna tillräckligt bra om marknadsränteprodukternas risker.