30 jun 2020 12:29

Pensionsnyheterna: Ansvarsförsäkringen för rådgivare en Potemkinkuliss

LF Saks svaromål innehåller ett antal intressanta påståenden som, om LF skulle ha rätt, gör att ansvarsförsäkringen för försäkringsförmedlare enbart är en Potemkinkuliss. Om så är fallet, krävs det att Finansinspektionen snarast ändrar reglerna för hur ansvarsförsäkringen är tänkt att fungera.

LF Sak hävdar att ansvarsförsäkringen enbart gäller för de anställda förmedlare som arbetsgivaren anmält in till LF. Det leder till problem med en sådan inställning. När Finansinspektionen ger tillstånd för försäkringsförmedling kontrolleras enbart om det finns en ansvarsförsäkring tecknad. Inte om den omfattar samtliga medarbetare som kommer att förmedla försäkringar. En arbetsgivare som "glömmer" att anmäla rätt medarbetare kommer billigare undan eftersom försäkringspremien då blir lägre. Den kund som trodde att de var hos en seriös försäkringsförmedlare har uppenbarligen inget skydd alls, vilket denne upptäcker först vid skadetillfället. Då är det för sent att göra något åt det.

LF Sak anser också att kunden måste vara väldigt aktiv i att följa upp sitt försäkringsinnehav genom att läsa värdebesked, ifrågasätta utvecklingen av finansiella instrument och förstå vilka instrument som är skumma. Men, det förtar ju helt nyttan med att ha en rådgivare.

Istället är ju poängen med en försäkringsförmedlare att kunden ska slippa bevaka sina investeringar. I en försäkringsförmedlares tillstånd ingår att hjälpa till med förvaltningen av försäkringsavtalet. Måste det ingå ett lagstadgat IQ-test för att kunden ska få anlita en försäkringsförmedlare, för hur säkerställs annars att kunden verkligen kan förstå värdebeskedet? Och vad är i så fall poängen med en försäkringsförmedlare om kunden måste göra hela jobbet själv i alla fall?

Det finns lagstadgade krav på att ett försäkringsbolag inte får dröja med skadereglering och utbetalning mer än en månad efter att den skadelidande inkommit med allt som krävs.

LF Sak "vilandeförklarade" ensidigt sin skadehandläggning och dröjde i mer än fem år med att skadereglera klart. Detta för att man inväntade besked från Högsta Domstolen och EU-domstolen som skulle klarlägga vad som var värdepappersrådgivning och försäkringsförmedling. Det var ju bara i den senare fallet som ansvarsförsäkringen skulle gälla, något som HD slog fast förra sommaren.

Trots det hävdar LF Sak att det inte spelar någon roll när de själva är försumliga. Till skillnad från när kunden är det. LF Sak tycker att kunden måste anmäla en skada inom två månader efter att skadan borde ha upptäckts eller så kommer LF inte att betala något alls. Normalt sett är det ju konsumenter som har lägre krav på sig än professionella storföretag. Men inte i det här fallet, tydligen.

Även om LF Sak inte skulle ha rätt i sina påståenden, är det ändå bekymmersamt att ett av Sveriges största försäkringsbolag, som troligen var marknadsledande avseende ansvarsförsäkringar, är så motsträviga att uppfylla sina åtaganden när det är dags att betala. Det var tydligen roligare att inkassera premierna och festa upp pengarna på vägen.

Även förmedlarorganisationen SFM borde engagera sig i frågan. Som försäkringsförmedlarnas branschorgan borde det vara en av de allra viktigaste uppgifterna för föreningen att se till att kundskyddet fungerar. Här är det uppenbart att det inte gör det. Men SFM tiger stilla. Gynnar det verkligen de seriösa försäkringsförmedlarna?