7 maj 2020 13:11

ARN vägrar ta upp fråga om ansvar för vårdslös försäkringsrådgivning

I veckan kunde vi berätta att försäkringsbolaget IF beslutat att betala ersättning för vårdslös rådgivning i ett konkursat bolag som man hade ansvarsförsäkring för. Saken handlade då om tre fall där rådgivare lämnat råd om att placera i högriskobligationer som blivit värdelösa.

Av rådgivningsdokumentationen framgick att kunderna efterfrågat sparprodukter med låg risk vilket dessa obligationer inte hade. Det tog ju inte ens två år innan pengarna var borta. IF valde då att ersätta kunderna för sina förluster och får nu tillbaka omkring 500 000 kr. Så enkelt har det inte varit för andra kunder som blivit blåsta.

I Pensionsnyheterna Analys har vi tidigare redogjort för fall där det varit Länsförsäkringar Sak som tecknat ansvarsförsäkringen och där en kund som 2002 följde rådet från en förmedlare att investera sitt sparkapital på 750 000 kr. Många år senare kunde hon konstatera att det bara fanns 200 kr kvar, något som rådgivaren inte informerat henne om.

När hon försökte få upprättelse och pengarna tillbaka kom det första hindret. Ansvarsförsäkringen gällde bara försäkringsrådgivning och det kunden köpt för 750 000 var inte försäkring. Det var investeringsrådgivning som då löd under värdepapperslagstiftningen.

Efter sju års valsande i domstolar kom Högsta Domstolens dom, efter att man ha rådfrågat EU-domstolen, att om pengarna placerats i en försäkring så var det försäkringsrådgivning. Ansvarsförsäkringen ska då gälla.

Då ifrågasatte LF Sak om det varit försäkringsrådgivning varje gång som man under åren gjorde affärer i försäkringen eller om det egentligen bara var när försäkringen tecknades, alltså när skalet köptes in. Den frågan hade Högsta domstolen inte skrivit något om.

Och tiden gick, utan att den olyckliga kunden fick sin skada reglerad. Hon möttes bara av en advokatbyrå som motade bort kunder med olika formaliaargument. Den ansvariga rådgivaren är nu inlåst, dömd till flera års fängelse för bedrägerier och det bolag han företrädde har gått i konkurs.

Kunden valde då att vända sig till Allmänna Reklamationsnämnden som är nästa utpost för konsumenter som blivit lurade och som inte har pengar för att stämma bolag som inte vill betala ut ersättning.

Där har den stackars kunden nu fått beskedet att ARN inte kan pröva ärendet. Detta eftersom det skulle kräva att man tar in muntlig bevisning och att det därför blir för komplicerat att hantera.

Nämnden skriver:

"Förfarandet i nämnden är förenklat och skriftligt (1 och 19 § förordningen med instruktion för Allmänna reklamationsnämnden). Nämnden får avvisa ett ärende om en prövning av det med hänsyn till myndighetens arbetsformer eller något annat skäl allvarligt skulle hindra myndigheten från att fungera effektivt (26 § 3).

För att kunna göra en fullständig och rättssäker bedömning av tvisten anser nämnden att det skulle vara nödvändigt att höra parterna muntligen. Eftersom nämndens arbetsformer enligt instruktionen inte tillåter detta kan ärendet inte prövas."

Den envisa kunden och ombudet stod på sig och begärde omprövning men fick tji igen:

"Omprövning kan bara beviljas om ett beslut är uppenbart oriktigt på grund av ett klart förbiseende eller misstag från nämndens sida (35 § förordningen med instruktion för Allmänna reklamationsnämnden)."

Det tyckte inte nämnden och menade att det var OK att avvisa ärendet eftersom det var "för omfattande för prövning".

Det ser nu ut som att chanserna för att få ersättning för blåsningen är minimala. Och Länsförsäkringar Sak kan lugnt vänta på att alla de kunder som blivit blåsta tröttnar och att preskriptionstiden löper ut. Det sparar de miljoner på.

Det är många som trodde att Högsta Domstolens dom i somras skulle innebära upprättelse för lurade kunder men många kommer att bli utan.

Konsumentskyddet är mycket svagt på finansmarknaden och de möjligheter konsumenter har för att få upprättelse är minst sagt begränsade. Möjligen har lagstiftaren tänkt att lagkrav på ansvarsförsäkring ska säkerställa att kunderna inte kommer i kläm. Det kravet betyder ju ingenting om det visar sig att bolag inte anser att ansvarsförsäkringarna gäller. Och ARN får ju inte ägna sig åt jobbiga frågor som kräver förhandlingar.