Ett sambopar där den ena parten flyttat till ett äldreboende nekades ersättning från premiepensionens efterlevandeskydd av Pensionsmyndigheten. Detta eftersom de vid dödsfallet inte lägre hade samma folkbokföringsadress och därmed inte kunde räknas som sammanboende enligt sambolagen från 2003.
Den efterlevande sambon överklagade beslutet till förvaltningsrätten i Göteborg som ansåg att hon hade rätt till ersättningen, trots att de inte bodde på samma adress.
Pensionsmyndigheten överklagade beslutet till Kammarrätten som håller med förvaltningsrätten och avslår Pensionsmyndighetens överklagan.
I beslutet skriver Kammarrätten så här:
"Fråga är om det förhållandet att den försäkrade och den efterlevandes avsikt är att ett samboförhållande ska bestå, men där sammanboendet inte kan fortgå till följd av ofrivillig flytt på grund av sjukdom, väger tyngre än folkbokföringsuppgift och faktisk dygnsvila."
Den efterlevande kvinnan har även angett att hon var ensamstående i sin ansökan om pension, något som inneburit att hennes pension blivit högre, än vad den annars skulle ha blivit. Det tycker dock inte Kammarrätten har någon avgörande betydelse i målet och skriver:
"Att XX i sin ansökan om allmän ålderspension inte uppgett att hon var sambo är enligt kammarrättens mening inte av så avgörande betydelse att det förändrar bedömningen. Överklagandet ska därför avslås."
Beslutet att hantera sambolagen mjukare än vad som där anges när det gäller folkbokföringsadresserna motiverar Kammarrätten så här:
"Med hänsyn till efterlevandeskyddets syfte och utformning anser kammarrätten i likhet med förvaltningsrätten att X och XX samboförhållande inte kan anses ha upphört trots att de vid dödsfallet hade olika folkbokföringsadresser."
Pensionsmyndigheten får nu till hemläxa "att vidta de åtgärder som föranleds av denna dom".