Movestics undersökning synes visa att de svenskar som får rådgivning på något sätt skulle ha det bättre och det är tydligt att de som träffat en distributör/säljare eller rådgivare förefaller vara mindre oroliga för sin pension än de som inte gjort det.
Frågan borde dock handla om hur dyrt det kan vara att behandla den känsla av oro som många som inte träffat rådgivare känner. Kollektivavtalskunder får fyrkantiga råd via parternas ickevalsprodukter eller entréfonderna i fondförsäkring men frågan är hur mycket sämre utfallet blir för dem jämfört med gruppen som fått rådgivning.
Det är ju ett känt faktum att många av de kunder som får rådgivning ofta hamnar i produkter som har höga avgifter, vilket kan bli kostsamt på sikt. Nordnets undersökning idag visar att det kostar 2,3 miljarder kr att befria sig från den upplevda oron. Vem vet, kanske det skulle vara billigare att lindra oron med Prozac än att få dyra råd.
Pensionsnyheterna väntar med spänning på den undersökning på individnivå som kan visa att rådgivningen (när det gäller investeringsbesluten) gynnat sparare som haft tillgång till rådgivning. Har deras tvillingar som suttit i kollektivavtalen utan personlig rådgivning mer eller mindre pengar när det är dags att betala ut? Däremot, och det kan inte nog upprepas, är det aldrig fel att skapa förståelse om och hantera försäkringsrisker, helst tidigt.
Helt klart är att under själva spartiden, fram till pensioneringen, är behovet av investeringsrådgivning begränsat. Däremot, och där har rådgivarna en viktig uppgift, att se till att utbetalningarna under pensioneringen blir rimlig, ungefär som den uppdelning som utredare Langensjö har föreslagit i utredningen om ickevalet i premiepensionen.
Det ska dock tillstås att spararna under de senaste 20 åren gynnats av låga räntor och stigande aktiepriser vilket gör att spararna haft "råd" att betala dyrt för rådgivning, utan att komma ut utfattiga. I ett läge med nollräntor kommer det att bli betydligt svårare att klara av att ta ut avgifter på ett par procent av kapitalet utan att det märks. När tidvattnet går ut kommer det att bli tydligt vilka som simmat nakna, som Warren Buffett påpekat.
Sist men inte minst ger påståendet att de som får rådgivning kan mer om var deras pengar är placerade ge upphov till några fler frågor.
Räknas det egentligen som kunskap att kunna namnet på fonderna eller lösningarna där pengarna finns och inte mer? Det skulle vara kul med en undersökning som verkligen gick på djupet och frågade sparare exakt hur deras pengar är investerade när de ligger i dyra lösningar som sälj in som "kapitalskyddande" eller som "skydd i nedgång". Till exempel har Småspararguiden sagt att de pratat med hundratals med pensionskapital i vissa dyra fondlösningar som de överhuvudtaget inte förstår. Där är i alla fall beviset på sparare som fått råd men som inte har koll.