Som vi skrev igår så har pensionsexperten Mats Langensjö lämnat över sin utredning om förvalsalternativet i premiepensionen till regeringen.
Det var i början av året som han fick uppdraget av Pensionsgruppen, ett jobb han skötte parallellt med konsultuppdraget han har på pensionsmyndighetens fondtorgsavdelning.
Den överlämnade promemorians viktigaste förslag till förändringar kan sammanfattas så här: både utformningen av förvalsalternativet bör förändras, likaså det regelverk som styr AP7. Langensjö föreslår att man delar upp förvalet i en sparande- och en utbetalningsfas där AP7 ska enbart ansvara för den första och Pensionsmyndighetens traditionella försäkring den andra, att Sjunde AP-fonden ska göras om till en mer långsiktig pensionsfond i stället för en "syntetisk värdepappersfond" och istället låta den omfattas av samma lag som AP1-4 i stället för lagen om värdepapperfonder.
Det innebär att portföljen i AP7 under sparandefasen bör utformas som en diversifierad tillväxtportfölj med större möjligheter att investera i långsiktiga och alternativa investeringsstrategier. Med andra ord föreslås den nuvarande utformningen med en generationsfondsportfölj med flera fonder ersättas med bara en fond under sparandefasen.
Promemorian knyter också an till den promemoria som nu är ute på remiss om ytterligare ändringar i Första-Fjärde AP-fondens placeringsregler och menar att AP7 i framtiden bör täckas av samma regler. Det knyts även an till den pågående utredningen om ett upphandlat fondtorg genom förslaget att möjligheten till riskjustering i förvalsalternativet tas bort. Möjligheten att justera risk bör istället tillgodoses genom att det på fondtorget finns upphandlade fonder som gentemot förvalsalternativets fond kan erbjuda risk- och avkastningsdiversifiering.
Att sparande- och utbetalningsfasen tydligare delas upp har sin grund i att perspektivet på förvalsalternativet ska vara att eftersträva ett grundläggande ekonomiskt skydd och en trygg och förutsägbar pension. Som det står i promemorian ska "inslaget av socialförsäkring bör få ett tydligare genomslag i förvalsalternativet". Sparandefasen ska inriktas på ackumulering av kapital medan utbetalningsfasen ska inriktas på utbetalning och ett övergripande mål ska omfatta båda faserna.
"Sparande- respektive utbetalningsfasen har alltså helt olika och delvis oförenliga uppdrag. Att ackumulera respektive betala ut medel är i grunden vitt skilda verksamheter. Detta är exempelvis väldigt tydligt i vissa livbolag, där portföljrisken, bl.a. av solvensregler och produkt-design, tvingas anpassas för hela portföljen trots att målen och uppdragen är helt olika. Det får också till konsekvens att utformning och investeringsinriktning för respektive fas bör skilja sig åt i större utsträckning än vad förvalsalternativets nuvarande generationsfondsprofil innebär. Att utforma förvalsalternativet till en sparandeportfölj respektive en utbetalningslösning skulle ge bättre förutsättningar att förvalta pensions-medlen på ett sätt som ökar möjligheten till högre pensionsutfall. Sparandefasens portfölj bör utformas på ett sätt som ger förutsättning till hög avkastning till en acceptabel risknivå. Utbetalningsfasen bör i stället fokusera på inkomstplanering, vilket kräver en helt annan förvaltning där löpande utbetalningar balanseras med fortsatt kapitaltillväxt under trygga former", enligt promemorian.
Detta förslag leder också till att det ska fastställas en risknivå för varje fas. Högre risk gäller för sparandefasen och för utbetalningsperioden ska en lägre risk gälla eftersom den fasen handlar om inkomstplanering och för att känsligheten för volatilitet är högre.
När det gäller avkastningsmål för sparfasen så bör en överavkastning med 3-5 procent i förhållande till inkomstindex försöka uppnås. Men nivån ska vara mer av ett riktmärke och inte fastställas i lag, enligt promemorian.
"Målsättningen om 35 procents överavkastning i förhållande till inkomstindex bör ses som ett långsiktigt och stabilt riktmärke för vad som i nu rådande läge och i förhållande till det övergripande målet att minimera risken för låga pensionsutfall är en rimlig avkastningsnivå. Beroende på utvecklingen på bl.a. kapitalmarknaderna bör styrelsen för AP7 dock ha möjlighet att anpassa risknivå och portföljinriktning utan att det krävs lagändringar."
Det föreslås också att styrelsen för AP7 ska, utifrån målet att minimera risken för låga pensionsutfall och maximera risken gör bra utfall, bestämma närmare finansiella mål och inriktning på förvaltningen. Målen ska dock löpande revideras och följas upp av huvudmannen.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft 1 januari 2021.