8 maj 2019 12:52

Pensionsnyheterna: Inte lätt att döma i målet om de kabinanställda

Frågan om ändringen av pensionsåldrarna för de kabinanställda rör betydligt mycket mer än att de kabinanställda blir av med rätten att gå i pension vid 60 år och värdet av den förlusten.

Här handlar det mer om i hur stor utsträckning avtalsparterna kan fatta beslut som inte riktigt stämmer med andra lagar. Målet kommer att innebära att man måste tolka vad som ryms i begreppet den "svenska modellen".

I sitt utlåtande slår Jan Mikael Bexhed fast att arbetsgivare är ytterst ansvariga för att täcka upp brister som kan uppstå i förmånsbestämda pensioner, till exempel om Alecta inte har tillräckliga medel.

Det är dock ingenting som står skrivet i något avtal. Om det vore så skulle striden om tjänstepensionsbolagens kapitalkrav vara en ickefråga. Vad ska de med stora buffertkapital till om arbetsgivarna kollektivt alltid garanterar alla förmåner? Finansinspektionen har ju hävdat att om man skulle få se en sådan garanti i skrift så skulle man kunna se annorlunda på bedömningen av kapitalkraven. "Show us the money", som FI:s Bertil Sjöö uttryckte saken för Pensionsnyheterna vid ett seminarium om IORP som hölls för några år sedan.

Bexhed hävdar vidare att överskott som uppkommer i Alecta tillhör arbetsgivarna kollektivt och betalas ut i form av premierabatter till företagen och anställda i form av indexering av utgående förmåner. Det är inte heller en okontroversiell ståndpunkt eftersom indexeringen inte är något som står inskrivet i avtalet. Bexhed förlorade ju målet mot SPP när han för Svenskt Näringsliv ville ha det till att SPP var skyldiga att följa Alectas beslut om värdesäkring för att det följde av ITP-planen. Det gjorde det inte enligt domstolarna som prövade ärendet.

Alla som minns utskiftningen av överskott i Alecta vet också att parterna då inte var överens om hur utdelningen av överskott skulle göras vilket ledde till en minst sagt komplicerad modell.

Detta bland annat för att överskotten var kollektiva och inte definierade på företagsnivå. Där är det faktiskt bara SAS som genom egna beräkningar och med parternas välsignelse har kunnat räkna ut sina överskott på företagsnivå och redovisa dem, något som andra företag inte kunnat.

SAS är och har varit Alectas största premiebetalare vilket möjligen kan ha med saken att göra.

Så frågan om vad avtalsparter får och inte får göra är inte så noggrant reglerat som Bexhed gör gällande. Men att Stockholms tingsrätt skulle ge sig in och försöka bringa klarhet i de frågorna förefaller mindre troligt. Det skulle ju innebära att den historiskt väl fungerande svenska modellen ifrågasätts och kanske omprövas. Frågan är vilka konsekvenser det skulle innebära.