Att vi lever allt längre ska inte kopplas till pensionsåldern. Arbetsmarknaden sliter ut människor i så snabb takt att de är spillror vid 65 års ålder, även om de ofta kan leva ytterligare 25 eller 30 år efter pensionen.
De åren ska de ha en rimlig pension "som det går att leva på" och denna ska betalas av högre avgifter till systemet, inte ett längre arbetsliv.
Samtidigt ska det vara möjligt att ta ut pensionen tidigare än vid 65 års ålder, trots att den åldern inte är tillräcklig för en rimlig pension för de som ska gå i pension under kommande år.
Istället för den smärtsamma medicinen - höjd pensionsålder - ska man istället satsa på ännu mer tvångssparande under arbetslivet via allmän pension, tjänstepension och privat sparande.
Frågan är bara när man behöver pengarna bäst och var de ska tas. En barnfamilj som behöver köpa hus och försörja barn och kanske tvingas till viss deltid kanske inte tycker att det är den mest rimliga fördelningen av livsinkomsten.
Men de grupperna är inte alls lika viktiga när den här frågan debatteras från fackligt håll. Nu handlar det om att hjälpa till att ordna bra pensioner för dem som är på väg ut ur systemet. Då är det helt andra prioriteringar som ska gälla.