Japan är i år ordförande i den mäktiga G20-gruppen. Japan har valt att prioritera frågan om de samhällsekonomiska effekterna av en åldrande befolkningsstruktur. IMF fick i uppdrag att skriva en rapport om detta som presenterades den 25 februari.
IMF:s slutsatser är att den demografiska utvecklingen i G20-länderna leder till lägre BNP-tillväxt, väsentligt högre kostnader för sjukvård och pensioner samt ett lägre jämviktsläge för räntor.
I relation till åldersstrukturen delas G20-länderna in i tre kategorier. De länder som befinner sig i en sen fas, där den arbetande delen av befolkningen (15-64 år) minskar, är: Japan, Tyskland, Spanien, Frankrike, Italien, USA, Ryssland, Australien, Kanada, Storbritannien och Sydkorea. I dessa 11 länder beräknas andelen av befolkningen som är äldre än 64 år ha passerat 40 procent av befolkningen till 2050. Idag är det bara Japan som passerat den gränsen.
G20-länder i en mogen åldrandefas är: Argentina, Brasilien, Kina och Turkiet. Och de G20-länder som är i en tidig fas där fertiliteten minskar, men ändå ligger relativt högt är: Indien, Indonesien, Mexiko, Saudi-Arabien och Sydafrika.
De länders samhällsekonomier som påverkas mest av en åldrande befolkning är Japan, Sydkorea och Spanien. De förslag på lösningar som IMF föreslår är främst att reformera pensionssystemen, öka effektiviteten i sjukvården, höja pensionsåldern och få ut fler kvinnor på arbetsmarknaden. Enligt ILO utgör kvinnor idag knappt 40 procent av den globala arbetskraften.
En annan samhällseffekt som IMF tar upp i rapporten om de makroekonomiska effekterna av en åldrande befolkning är att strömmarna av arbetskraft från andra länder till G20-länderna kommer fortsätta att öka.