I går kritiserade Mats Langensjö, fristående konsult, AMF:s beräkningar av riskjusterad avkastning som gav vid handen att AMF placerade sig bättre än PPM-fonderna i ett långt perspektiv.
Artikeln med beräkningarna publicerades i fredags och kan läsas här:
Langensjö drev tesen att den riskjusterade avkastningen var ett dåligt mått för att jämföra pensionsutfall eftersom det i längden alltid är "den faktiska avkastningen som betalar hyran".
Hans kommentar har fått AMF:s Tomas Flodén att replikera. Han skriver så här:
"Vi välkomnar en konstruktiv diskussion kring risk och långsiktig avkastning. Det finns ett antal vedertagna sanningar i omlopp som ofta upprepas, utan att det alltid finns stöd för dem.
Mats Langensjö ger uttryck för en sådan när han säger att AMF aldrig över en längre period kommer att ha högre avkastning än AP7. Mats bortser då från AP7s egna beräkningar som visar att Såfan om de funnits sedan 1998 skulle ha avkastat i snitt 9,0 procent per år mellan 1988 och 2014. AMF:s faktiska avkastning under den perioden var 9,7 procent. 26 år bör kunna betraktas som en lång period. Därmed inte sagt att en traditionell försäkring alltid kommer att avkasta bättre än Såfan, det beror på vilken period man tittar på.
Att högre risk i förväntan ger högre avkastning, allt annat lika, är vedertaget. Det är också vedertaget att det går att uppnå samma avkastning till lägre risk genom diversifiering. Slutligen, men mindre vedertaget, är att aktiv förvaltning kan innebära en möjlighet att skapa högre avkastning.
I jämförelse med Såfan har den traditionella försäkringen lägre risk (vilket ger lägre förväntad avkastning), stor diversifiering (högre förväntad avkastning per riskenhet) och möjlighet till stor grad av aktiv förvaltning (möjlighet till högre avkastning).
Avkastningen må betala hyran när kurvorna pekar uppåt. Men man bör komma ihåg att risk äter avkastning till frukost, lunch och middag i oroliga tider. En aktiv förvaltning har möjlighet att parera för det."
Tomas Flodén
Stabschef AMF