6 nov 2018 12:31

Ny storm blåser upp om tekniska standarder i IORP2

Förslaget om EU-regelverk för hållbara investeringar omfattar även ändringar av IORP2.

I direktivet står det att medlemsländerna inom ramen för aktsamhetsprincipen ska tillåta tjänstepensionsinstituten att ta hänsyn till hållbarhet i sina investeringsbeslut.

Förslaget innebär att kommissionen ges möjlighet att genom delegerade akter ta till åtgärder för att säkerställa att ett tjänstepensionsinstitut beaktar hållbarhetsrisker inom ramen för aktsamhetsprincipen och att det tar hänsyn till hållbarhetsfaktorer i sina investeringsbeslut och riskhanteringsprocesser.

Förslaget att genom delegerade akter ändra i IORP2 har väckt ont blod hos en rad medlemsländer, däribland Sverige, Frankrike, Tyskland, och Nederländerna.

Enligt källor i Bryssel, som följer förhandlingarna nära, finns det stora möjligheter att nå en överenskommelse om delar av EU-kommissionens förslag, om ändrade rapporteringskrav och förslag kring "benchmarks".

EU-kommissionens krav på ändringar i IORP2 sätter dock käppar i hjulet för en kompromiss i rådet mellan medlemsländerna, hävdar denna gruppering. Det gör förhandlingarna svårare.

De mest kritiska länderna har därför skrivit under ett brev till det Österrikiska ordförandeskapet med önskemål om att ta bort förslaget om ändringar i de delegerade akterna i IORP2, när det gäller rådets text med förslag till ändringar av kommissionens textförslag. Detta för att underlätta en kompromiss i rådet och för att säkerställa att förhandlingarna inte låser sig.

Den svåraste delen i förhandlingarna om IORP2 var just frågan om delegerade akter, vilket medlemsländerna motsatte sig. En Brysselkälla säger till Pensionsnyheterna att denna fråga är den mest kontroversiella i rådet för närvarande.

Det finns en irritation hos medlemsländerna emot att EU-kommissionen genom delegerade akter och genom "bakdörren" försöker riva upp en mycket känslig kompromiss i rådet, som handlar om att inte ha delegerade akter, eller tekniska standarder i IORP 2.

I praktiken bygger motståndet på att en majoritet av medlemsstaterna inte vill ge kommissionen eller EIOPA möjligheter att bestämma över tjänstepensionshanteringen i medlemsländerna.