Allvarlig materiell fattigdom innebär att man inte har råd med en viss levnadsstandard.
Detta mäts genom att undersöka om personer kan betala oförutsedda utgifter, en veckas semester per år, en måltid med kött, kyckling eller fisk varannan dag, tillräcklig uppvärmning av bostaden, kapitalvaror som tvättmaskin, färg-TV, telefon eller bil eller kan betala skulder till exempel hypotekslån eller hyra, räkningar, avbetalningsköp eller återbetalning av lån.
En person i allvarlig materiell fattigdom har inte råd med minst fyra av dessa nio poster.
Måttet är ett av tre övergripande mått som EU följer upp årligen i syfte att minska antalet personer i risk för fattigdom eller social utestängning i Europa inför år 2020.
EU:s indikator risk för fattigdom är ett så kallat relativt mått på inkomstfattigdom. Enligt den definitionen anses en individ vars disponibla inkomst, till exempel lön, pension och bidrag, understiger 60 procent av medianinkomsten i ett land, att leva i risk för fattigdom.
Indikatorn mäter inte låg levnadsstandard eller fattigdom i sig, utan låg inkomst i relation till andra i respektive land.