Ulf Bernitz, professor i Europarätt vid Stockholms Universitet, sågar finansdepartementets promemoria om införandet av tjänstepensionsdirektivet i svensk rätt. Promemorian har enligt det rättsutlåtande som Bernitz skrivit på uppdrag av AMF och Alecta helt fel utgångspunkt i förhållande till Europarätten och manövern att göra tjänstepensionsregleringen avhängig och kopplad till försäkringsrörelselagen och Solvens 2 är en felaktig koppling, menar Bernitz och skriver:
"Solvens II-direktivet och Iorp II-direktivet är två från varandra fristående direktiv med olika tillämpningsområde, vilket innebär att Solvens II inte är överordnat Iorp II och att Iorp II inte är subsidiärt i förhållande till Solvens II."
Här verkar han gilla den utredning som gjordes 2011 av Daniel Barr och Patric Thomsson som han tycker var rätt på bollen, men att senare utredningar och promemorior inte verkar ha fattat vad som gäller.
Och författarna till promemorian från i våras, finansdepartementets Tord Gransbo och Johan Hedberg, får följande beska kommentar när det gäller huruvida tjänstpensionsdirektivet ska vara underordnat Solvens 2 eller inte från professor Bernitz:
"Jag kan inte finna annat än att Promemorian av 2018 dragit felaktiga slutsatser på denna helt centrala punkt".
Bernitz kritiserar även det faktum att lagstiftaren ägnat sig åt goldplating genom att införa strängare krav på tjänstepensionsföretagen som går utöver direktivets skrivningar, bland annat med kapitalkrav. Det har man visserligen rätt att göra men är något som inte är lämpligt, enligt professor Bernitz som skriver:
"Det faktum att goldplating i vissa fall är unionsrättsligt tillåten betyder dock inte att metoden allmänt sett är lämplig. Dess lämplighet är tvärtom omdiskuterad. Åtgärder med karaktär av goldplating går emot den strävan efter regelförenkling som man söker uppnå inom unionsrätten och är normalt ägnade att verka kostnadsdrivande genom att ställa mera omfattande krav på företagen i olika hänseenden."
Om lagstiftaren ska beakta de här synpunkterna så kommer det att kräva att stora delar av den föreslagna lagstiftningen måste göras om.