Det kan konstateras att de olika stridande parterna i frågan om tjänstepensionsregleringen har en närmast olöslig konflikt om hur regleringen ska införas.
Och införas måste den. EU-direktiv måste införas i svensk rätt. Ser man det som ett fältslag är det dock en rätt brokig uppställning stridande parter som formerats.
Försäkringsbolagen verkar vara eniga om att Gud, eller snarare Svensk Försäkring, ska svara till regeringen, vilket organisationen gjort. Det svaret är dock rent övergripande och tar inte hänsyn till de olika bolagens respektive egenheter och behov.
Det gör att den enkla dimensionen om konkurrensfrågor och likartade kapitalkrav för försäkringsföretag och tjänstepensionsbolag inte räcker. Av det skälet har bolagen egna styrkor som har olika lojaliteter. Det gör att bland Solvens 2-bolagen LF, SEB, Skandia och Swedbank samarbetar i ett remissyttrande.
SPP har dock tyckt att de behöver skicka ytterligare ett eget remissvar som särskilt belyser distributionsfrågor.
Partsbolagen Alecta, AFA och AMF har gått samman med Tjänstepensionsförbundet som inledningsvis konstaterar att man står bakom Svensk Försäkrings remissvar, men att man behöver 39 sidor till för att förklara vad som borde stått i Svensk Försäkrings gemensamma svar.
Till det kommer att Folksam och KPA, som inte ingått i partsbolagsgruppen med AMF, Alecta och AFA, skickat ett kortfattat svar.
Man har alltså en åsikt om man är ett försäkringsbolag under Solvens 2. Man har en annan om man ägs eller kontrolleras av arbetsmarknadens parter. Man kan ha en tredje om man tillhör båda lägren.
Kanske är dags för riksdagens talman Andreas Norlén att bjuda de oeniga parterna på en kopp kaffe för att få fram en fungerande regering, förlåt reglering, som har stöd på marknaden och inom EU.