Den ökande medellivslängden har gjort att pensionsnivåerna blir alltför låga för människor som går i pension vid 65 år. Och eftersom vi inte ser någon minskning av medellivslängden så får man endera spara mer eller jobba längre.
Idag lämnar Pensionsmyndigheten sitt förslag på regeringsuppdraget hur den så kallade riktåldern för pension ska beräknas. Den föreslagna metoden innebär att pensionsåldern anpassas till våra allt längre liv.
Förslaget, om det införs, innebär för en snittperson som arbetar från 23 år till riktåldern att pensionen blir 7080 procent av slutlönen vid den högre pensionsåldern som riktåldern innebär. För dagens 35-åringar pekar beräkningarna på att en prognosticerad riktålder blir 70 år.
"En riktålder som följer medellivslängden bidrar till att förhållandet mellan den förväntade tiden i arbete respektive pension kan hamna på samma nivå som när det nya pensionssystemet beslutades 1994. Vid riktåldern får det typfall, som brukar användas för att utvärdera effekter av regelförändringar av den allmänna pensionen, omkring 56 procent av slutlönen. Lägger man till tjänstepension får typfallet 70-80 procent av slutlönen i pension", säger Ole Settergren, analyschef på Pensionsmyndigheten, i ett pressmeddelande från myndigheten.
Enligt Pensionsmyndighetens förslag ska riktåldern för varje årskull fastställas vid 60 års ålder. Det ger "en god framförhållning och goda förutsättningar för individen att planera sin pension". För att undvika stora förändringar i riktålder under kort tid är förslaget att riktåldern för en årskull ligger stilla i tre år innan den kan ändras med maximalt ett år i taget.
Pensionsmyndighetens förslag innebär att åldern för tidigaste pensionsuttag sätts till riktåldern minus fyra år. Undantag görs för personer födda 1958 och som fyller 61 år under 2019.
Till det kommer att LAS-åldern, enligt ett annat förslag, som inte kopplas till den här reformen, ska höjas från 67 till 69 år. Det handlar då om den ålder då arbetsgivare har ensidig rätt att säga upp anställningsavtalet.
Riktåldern får stor betydelse för dem som har rätt till grundskyddet i pensionssystemet: garantipension, bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd. För en stor del av dessa personer kommer i praktiken åldern för tidigaste uttag att vara lika med riktåldern.
Detta eftersom rätten till grundtrygghetsförmånerna är bunden till riktåldern och de personerna är beroende av garantipension och eventuellt bostadstillägg för att få en tillräckligt hög pension. Förslaget innebär också att individer kan få sjuk- och aktivitetsersättning, förtidspension, eller a-kassa efter 65 år och upp till riktåldern.
Pensionsmyndigheten föreslår att riktåldern ska höjas till 66 år för de födda 1958 och sedan höjas till 67 år för de födda 1961. Efterföljande höjningar av riktåldern för pension föreslås högst kunna ske vart tredje år och med som mest ett år i taget.
Effekten blir att riktåldern för pension fasas in stegvis och att formeln för beräkning av riktåldern för pension tillämpas första gången för årskullen födda 1964.