19 sep 2018 12:24

Unionen till de kabinanställda – allt följer av regelverket för ITP2

Tvisten mellan SAS Kabinanställda och Unionen, som inleddes redan 2015, går vidare. Som vi tidigare berättat anser de SAS-anställda att Unionen, i sin roll som kollektivavtalspart, gjort sig skyldig till behörighetsöverskridande då man kom överens om att höja pensionsåldern för alla anställda till 65 år. Detta skedde när SAS hotades av konkurs och man avtalade om ett krispaket under 2012.

De kabinanställda har inte motsatt sig höjningen av pensionsåldern men tycker att de ska ha ersättning för att det "extra" sparande som man gjort enligt ett gammalt avtal från 1974. De pengar som de sparat genom löneavståenden har man inte fått valuta för, menar de. Istället har arbetsgivaren kunnat tillgodogöra sig värdet av de extra premier de satt in och därmed tagit av de extra pengarna.

I ett mycket tekniskt yttrande från Unionens jurister Martin Wästfelt och Malin Wulkan, gör de gällande att det bara finns ett sätt att beräkna värdet av en förmån i den förmånsbestämda pensionsplanen ITP2 och att regelverket är tydligt. Något förenklat menar de att det är först vid pensioneringen – oavsett pensionsålder – som det går att fastställa värdet av förmånen, alltså ITP2-pensionen. Det går alltså inte att läsa av några mellantider i loppet mot pensionen.

De finns därmed inga öronmärkta pengar i någon påse vid sidan om som avser tidigare pensionsålder, även om det är möjligt att överenskomma om andra åldrar. Om det finns mer pengar på kontot vid pensioneringen så följer det av ITP-regelverket att det kan bli billigare för arbetsgivaren. Men Unionen menar att de kabinanställda kommer att få bättre pensioner, inte minst för att de hinner tjäna in mer tid genom att de jobbar längre, alltså till 65 år.

"Skulle det vid pensionstidpunkten för den enskilde ha gjorts en högre avsättning än vad som behövs för att trygga förmånen tillfaller den pension som överstiger vad den enskilde tjänstemannen har rätt till enligt planen den berörda tjänstemannen som då får en högre pension än den som planen ålägger arbetsgivaren att trygga. Genom 2012 års överenskommelse (alltså avtalet med SAS) kommer detta troligen att bli fallet för ett antal i kärandekollektivet som när det nya kollektivavtalet träffades 2012 hade omfattats av tidigare gällande villkor om 60 års pensionsålder under flera år."

Unionen påpekar också att man förhandlat fram en mjukare övergång för de äldsta när avtalet gjordes upp och skriver:

"Unionen har använt det förhandlingsutrymme som fanns till att på ett ansvarsfullt sätt hitta en lösning som i möjligaste mån tog hänsyn till dem för vilka den nya överenskommelsen om höjd pensionsålder skulle få störst verkan. Detta innebar 62 års pensionsålder för de som var födda 1955 och 1956 och oförändrad 60 års pensionsålder till de som var födda 1954 och tidigare."

En intressant uppgift i Unionens yttrande är att SAS, med hänsyn till bolagets förbättrade ekonomi, tydligen har kompenserat anställda som lämnat bolaget.

"Enligt vad Unionen kunnat erfara har det även under den senare tiden kommit att föras förhandlingar med SAS med anledning av hur bolagets ekonomi utvecklats. Då det är av betydelse för tvisten om någon av de berörda kärandena kommit att lämna sin anställning hos SAS, antingen genom att träffa en särskild överenskommelse eller annars, behöver Unionen i kommande yttrande från motparterna också få besked om vilka personer som det i så fall rör sig om och när de lämnade sin anställning i bolaget."

Hur det kommer att gå i tvisten är omöjligt att säga i dagsläget men helt klart är att tingsrätten kommer att ha ett hästjobb med att sortera bland alla nålar i höstacken. Unionens inställning är dock solklar. Allt har gjorts enligt regelboken för ITP 2.