5 dec 2016 11:14

Sjunde AP-fonden gör reptrick med ickeväljarnas aktiefond

Ickevalsalternativet i Premiepensionssystemet ska göras om. Efter fem
år med en rejäl, och emellanåt kritiserad, hävstång ska man minska belåningen. Detta för att minska volatiliteten i portföljen och minska risken för att pensionärer drabbas av plötsliga minskningar i sitt upparbetade pensionskapital. Men att man drar ned hävstången från som mest 160 procent av värdet till 125 procent ska inte sänka den förväntade avkastningen.

Jag vet, det låter som ett reptrick men den ändring av modellen vi gör har
stöd i både forskning och finansiell teori och vi har därför bestämts oss för att ändra vår strategiska portfölj, säger Richard Gröttheim, vd på Sjunde AP-fonden, till Pensionsnyheterna. Den strategiska portfölj man haft sedan 2010 byggde på en modell där man enkelt uttryckt belånade en global aktieindexportfölj. Så om fonden innehöll 100 kronor så kunde man exponera sig mot det indexet till 160 kr. Man placerade alltså mer pengar än man hade. Det här fick många att reagera och hävda att man inte ska placera ickeväljarnas pengar i en så riskabel produkt. Detta eftersom att spararna i fonden inte är medvetna om det eller kan göras medvetna om det för att det är för komplicerat.
- Ja, det är en hel del som har kritiserat den teknik vi använt med belåning av vår portfölj av det skälet, inte minst Alectas förre vd Staffan Grefbäck. Men han har ju slutat nu så han lär väl inte kritisera oss längre, säger Richard Gröttheim.

KRITISK MASSA

Men skälet till omgörningen av portföljen handlar inte om att en "konkurrent" på ickevalsområdet kritiserat modellen. Det handlar enligt Richard Gröttheim mer om att man nu har den kritiska massa som krävs för att ta nästa steg.
- Nu har vi kommit upp i storlek och förvaltar i dagsläget omkring 300 miljarder kr. Vi har 33 procent av det samlade premiepensionskapitalet och 50 procent av alla sparare. Till det kommer att den finansiella marknaden utvecklats vilket gör att vi nu kan utveckla portföljen, säger Richard Gröttheim. Nu hör det till saken att modellen med en högbelånad portfölj varit en extremt framgångsrik förvaltningsstrategi under de fem senaste åren. Men 2015 tappade man några tiondelar mot sitt benchmark. Årsavkastningen 2015 för Statens Årskullsförvaltningsalternativ, Såfa, summerades till 6,2 procent mot snittspararna som hållit sig på fondtorget som nådde 6,5 procents avkastning. Sedan start 1995 har man, mätt som medianvärde, nått drygt 9,6 procents årlig avkastning, vilket kan jämföras med dem som valt själva bland fonderna på fondtorget som nått 6,3 procent under perioden. Det är inte rocket science. Med hävstången på 50 procent får man i tider av börsuppgång högre avkastning än de sparare som inte har den. Och multiplicerar man egenväljarnas 6,3 med faktor 1,5 som är hävstången så hamnar man på 9,45 procent. Hävstången har alltså betalat sig, även om det ska sägas att den bara funnits på plats under senare år. En annan faktor som gör att Såfa avviker positivt är förstås också den lägre förvaltningskostnaden som i dagsläget ligger på 6-11 baspunkter beroende på spararens ålder, vilket är svårt att slå för alla konkurrenter (som inte får
in spararna gratis i sina fonder).

STRATEGISK PORTFÖLJ

I september i år fattade styrelsen i Sjunde AP-fonden beslut om att göra en ny strategisk portfölj, efter att man internt på fonden tyckt att det var läge att ändra i partituret för förvaltningen. Den förändring man gjorde 2010 innebar, förutom hävstången, att risken sänktes för de äldre spararna som successivt fick en högre andel räntor och minskad volatilitet. Men förvaltningsmodellen behövde kompletteras, ansåg både ledningen och styrelsen i AP 7. Den nuvarande förvaltningsmodellen innebär att Sjunde AP-fondens aktieportfölj i praktiken speglar ett globalt aktieindex, men man undantar vissa aktier som man svartlistat av etiska eller hållbarhetsskäl. Man har alltså ett "eget" världsindex även om det är något som bara ger småskillnader i förhållande till ett "vanligt" världsindex som MSCI World.

HÄVSTÅNG

Att arbeta med hävstång är att arbeta med förstoringsglas på aktieutvecklingen. Uppgångar i index förstoras och när världsindex faller får man den motsatta utvecklingen. I tider av kraftiga kursrörelser kan det här ge oönskade effekter i form av stor volatilitet. För dem som ännu inte gått i pension är det ett mindre problem, då är ju siffrorna bara information som inte påverkar ekonomin för spararen. Värre kan det vara för pensionärer
som har låg pension och som får en direkt koppling till den egna plånboken. I dåliga tider innebär ju det att den utbetalade pensionen minskar. Detta sker med fördröjning, pensionerna räknas om årsvis, men kan bli kännbart. Det är en av anledningarna till att man nu väljer att minska kraften i hävstången. Förändringar i premiepensionen berör bara den mindre del av pensionen som kommer ifrån den källan. Inkomstpensionen styrs ju inte av utvecklingen på aktiemarknaden och den är för många sparare betydligt viktigare för de månatliga pensionsutbetalningarna.
- Vårt sätt att tänka innebär att man kan ta betydligt högre risk i premiepensionssparandet eftersom inkomstpensionen motsvarar 79 procent av den totala allmänna pensionen medan premiepensionen står för 21 procent. Det gör att den sammantagna risken inte blir så hög om man, som vi, ser dem tillsammans, säger Richard Gröttheim.

SKRUVA I PORTFÖLJEN

Genom att skruva i aktieportföljen vill man ändå minska den volatilitet som spararna i förvalsalternativet SÅFAN kan utsättas för. De får ju en gradvis nedtrappning av aktierisken efter det att de fyllt 55 år då man säljer av andelar i aktiefonden till förmån för placeringar i ränteportföljen, alltså de två byggstensportföljer som tillsammans utgör förvalsalternativet. Men även om man successivt sänker risken kan det bli stora slag för Såfa-spararana när de börjat ta ut pengarna, eftersom man har en hög exponering mot aktiemarknaden även i högre åldrar. Den volatiliteten ska man nu med stöd av placeringstekniskt finlir minska, men utan att den förväntade avkastningen sänks i aktieportföljen. Det låter som en självmotsägelse eftersom högre risk normalt ska leda till högre avkastning och vice versa men Richard Gröttheim är övertygad om att det finns riskpremier att samla upp om man förfinar den aktieportfölj man har - på lång sikt.
- Det är min övertygelse att aktier ger högre avkastning på lång sikt och med hänsyn till hur lång sparhorisonten är, så finns det avkastning att hämta genom att placera i aktier, säger Richard Gröttheim.

PLACERA SMARTARE

Det han och hans team nu vill göra är att placera smartare inom ramen för aktieindexportföljen som fortfarande ska vara ryggraden i den strategiska portföljen. Så om indexvikten för till exempel tillväxtmarknaderna i index motsvarar x procent så ska man inom det indexet kunna välja ut aktier på den marknaden som kan ge mer avkastning.
- Det kan till exempel innebära att man köper mer av en aktie som bara har en mindre del av sitt värde noterat på en börs medan resten till exempel ägs av en stat. Indexen bygger ju på det som kallas free float, alltså den andel som handlas publikt men om man räknar in hela värdet på ett företag så kan man öka andelen i ett sådant bolag på en marknad, säger Richard Gröttheim. Han nämner Telia som ett exempel där staten har en andel i aktien som inte handlas. Det här är nu bara en teknik för att höja avkastningen. Richard Gröttheim har tittat på den akademiska forskningen och där plockat fram ett antal olika tekniker som alla, med den självklara reservationen "på lång sikt", kan bidra till att höja avkastningen. En annan handlar om att exponera sig mer mot småbolag eller private equity, alltså bolag som ännu inte är noterade, något som ska ge en ytterligare riskpremie. Detta eftersom tillgångarna är illikvida. Det är ju inte lätt att sälja en aktie som är onoterad, något som gör att det avspeglas i prissättningen och gör att man kan få mer för pengarna. Man kan även välja aktier efter om de är värdebolag eller kvalitetsbolag och öka dessas andel inom ramen för det delindex där de ingår.

FAKTORRISKER

Han nämner ytterligare ett antal olika så kallade faktorrisker som alla enligt forskningen ska ge bättre betalt, till exempel att handla mer i aktier som har låg volatilitet i förhållande till andra på samma marknad eller att skilja ut bolag som i sin underliggande verksamhet präglats av en långsiktigt bättre lönsamhet än övriga bolag på samma marknad. Till det kommer att man även i fortsättningen ska kunna använda sig av dynamiskt risktagande. Det kan översättas med "market timing" även om det uttrycket i förvaltningskretsar handlar om kortsiktiga förändringar på upp till ett års sikt. Här tänker man snarare i perioder om fem års sikt och innebär att man ska gå upp eller ned i risk beroende på marknadsläget, till exempel genom att öka eller minska hävstången. Den ska dock ligga på 125 i normalläget, inte 150 som man tidigare bestämde. Pensionsnyheterna lät Richard Gröttheims företrädare på vd-stolen på Sjunde AP-fonden, förre finansmarknadsministern Peter Norman, titta på den nya strategin. Han säger till Pensionsnyheterna att greppet att försöka hitta långsiktig meravkastning är lovvärt.
- Det ingår egentligen i det dagliga jobbet att alltid leta efter placeringar som kan ge en riskpremie. Tekniken man valt för att nå den känns som ett lite krångligt sätt för att komma åt den men visst, som långsiktig investerare som Sjunde AP-fonden är finns det riskpremier i marknaden att plocka upp, säger han.

ONOTERAT I VIETNAM

Nu är det inte enkelt att gå igenom varenda börs i världen och plocka ut vilka aktier man ska vikta upp eller ned eller att börja leta onoterade småbolag i Vietnam, Sydkorea eller Indien. Det är ingenting som är enkelt eller billigt. Här finns hjälp att tillgå i form av internationella konsortier eller underförvaltare som man kan ta hjälp av, även om det är en dyrare hantering än att bara köpa "blint" i de olika index som utgör världsmarknaden.
- Ja, det är dyrare men vi har nu kommit upp så mycket i volym att vi kommer att klara av det utan att förvaltningskostnaden för aktieportföljen kommer att stiga. Tvärtom ser jag framför mig att den kostnaden vi tar ut i dag på sikt istället kommer att sjunka, säger Richard Gröttheim. Se där - ett fulländat reptrick med lägre risk, högre förväntad avkastning till lägre
avgifter. Nu dröjer det en tid innan vi kan se resultatet av omläggningen av den strategiska aktieportföljen eftersom det kommer att ske successivt under en treårsperiod. Först då har man tagit sina "bets" i marknaden. Då gäller det att komma ihåg att det är långsiktig förvaltning det handlar om
varför man ska vänta med att titta i backspegeln och se hur det gått. Om det inte går väldigt bra redan från början förstås. Då lär alla få höra om det...

PN Analys nr 7 2016