18 dec 2016 10:56

Rättvisa skipad men bedragarna går fria

Efter sju år kom domen i tvisten mellan Aspis Liv i likvidation och förre vd:n Jan Paju och Alexandros Antzoulides, tidigare finanschef i bolagsgruppen där Aspis Liv ingick. De friades helt.

Inte för att de inte hade varit med om att flytta ut pengar, knappt 300 miljoner, ur Aspis Liv som senare försvann. Nej. De kom undan för att de inte hade medverkat till en otillåten överföring av tillgångar och alltså inte agerat i strid med Försäkringsrörelselagen. Därmed hade de inget ansvar för den brist på 180 miljoner kr som uppstått när pengarna försvann i ett ruffel & bågbolag vid namn Hestiun Ltd. Allt är därmed frid och fröjd. Paju och Antzoulides, två avgångna tjänstemän behöver därför inte punga ut med några pengar. Det kan vara sak samma, de har ändå inga. I alla fall inte något som skulle kunna bidra med till att fylla hålet efter de 180 miljoner kr som försvann.

RÄTTVISAN DÅ?

Om man med rättvisa menar att den som uppsåtligen bedrar någon annan ska straffas är ingen rättvisa skipad. De stora bedragarna Mr. Pablo Anderson och Mr. Richard Granier och deras kumpaner är fortfarande fria och lever vidare och gör nya affärer. Jan Paju, som träffade Richard Granier i samband med att han för Aspis räkning flyttade Aspis Livs alla tillgångar till Graniers bolag Hestiun Ltd, minns en mycket världsvan man.
- Han kunde prata många språk, var väldigt belevad och doftade alltid av fina rakvatten, berättar han för Pensionsnyheterna. Förutom rakvattnet har han en annan specialitet. Han avslutar sina SMS med hälsningen "Kisses, Richard", nästan oavsett vem de går till. Det går att läsa i det mycket digra materialet som Attunda Tingsrätt samlat in för att på något sätt räkna ut hur det gick till när Granier och hans kompisar blåste Aspis Liv på pengarna. Fast det är ingenting som Attunda Tingsrätt haft att ta ställning till. Aspismålet är ett tvistemål mellan bolaget Aspis Liv i likvidation och Jan Paju och Antzoulides, som var finanschef i Aspisgruppen.

REDAN DÖMDA

Ägaren till bolaget, Pavlos Psomiades och styrelseordföranden Dimitri Vidalis är för övrigt redan dömda att betala tillbaka 180 miljoner kr till Aspis Liv i en så kallad tredskodom. De har då inte själva velat eller kunnat inställa sig till tingsrätten varför de dömts till betalningsansvar på 180 miljoner kr. Att Psomiades inte kommit till Sollentuna för att dömas i tvistemålet har en mycket naturlig förklaring. Han är redan dömd i Grekland för penningtvätt och bedrägeri och sitter redan i fängelse av andra skäl. Och inom något år väntar en rättegång för vad han anklagas för att ha ställt till med i Grekland. Men det hör inte hit, åtminstone inte just nu. Här handlar det om vad som hände när ett svenskt livbolag som stod under den svenska Finansinspektionens tillsyn kunde avhända sig sina tillgångar och därmed förverka sin koncession. Men hjälp av rättegångshandlingar och domen går det att göra en bild av hur det hela egentligen gick till. Försäkrings- och businessmannen Pavlos, ofta kallad Paul, Psomiades kontrollerade ett antal företag i Aspisgruppen, som var hans livsverk. Under finanskrisen 2008 hamnar verksamheten i stora ekonomiska problem och behöver nya pengar. Under 2009 träffar han den charmerande playboyen Richard Granier som han senare betygar att han är vän med och litar på. Tillsammans skapar de en plan för att kapitalisera upp den grekiska koncernen genom att skapa ett nytt holdingbolag i toppen av bolagsstrukturen, som är ganska spretig redan innan. Granier lovar att skjuta till nya pengar, det pratas om 150 miljoner euro, i utbyte mot att han och hans bolag Hestiun Ltd ska få aktiemajoriteten, 51 procent, i det nya holdingbolaget. Ett utkast till avtal om saken dras upp men undertecknas aldrig. Tur för Granier som därmed inte fäst något på papper som skulle kunna fästa på honom. Han förefaller vara täckt av Teflon, något som gör att inget verkar riktigt fastna på honom.

HJÄLPA VÄNNER

Granier bestämmer, tillsammans med sin advokatkompis Pablo Anderson, som driver en advokatfirma i Marbella, att man ska "hjälpa sina grekiska vänner", som det heter i ett av de SMS som förekommer i rättegångsmaterialet. Här kan det vara på sin plats att nämna att det är osäkert om man planerat det hela som en blåsning från början eller om det var en möjlighet som man senare upptäckte och bestämde sig för att utnyttja. Tingsrätten, som inte har gjort till sin uppgift att bedöma den saken, konstaterar dock att det varit fråga om ett bedrägeri och skriver:
"Richard Granier och Pablo Anderson har aldrig haft någon avsikt att låta investera Aspis Livs medel. De har således genom ett bedrägeribrott kommit över Aspis Livs medel". Men bedrägeribrottet står inte på schemat för tingsrätten. Här handlar det om en tvist om huruvida Paju och Antzoulides brutit mot svensk försäkringsrörelselagstiftning och därför solidariskt ska betala tillbaka 180 miljoner kr som de inte har eller har haft. För att köpa aktierna i Aspiskoncernen och kapitalisera upp bolaget måste Granier och Anderson ha pengar. De hittar man i Aspis Liv, ett av få bolag i koncernen som hade pengar vid tidpunkten. De måste man dock få i väg från Sverige och in i Graniers bolag, Hestiun Ltd. Det bolaget har ingen historia, ingen affärsverksamhet och är på obestånd när affären tar sin början 2008.

SPARGRIS

Aspis Liv i Sverige hade redan tidigare använts som spargris av de grekiska ägarna. När Jan Paju tillträdde som vd i bolaget i augusti 2008, reagerade han på att Aspis Liv köpt suspekta tillgångar på Cypern. Dessa hade köpts till ett enormt överpris i början av 2008. Aspis Liv köpte ett bolag som ägde ett landområde värt 2 miljoner kr för 76 miljoner kr. Säljare? Aspis Livs huvudägare Pavlos Psomiades. I affären ingick även onoterade aktier i ett bolag som ägde en shoppinggalleria på Cypern till ett pris som var dubbelt så högt som marknadsvärdet. Säljare? Frun till en av Psomiades kompanjoner. Svenska Aspis Liv hade på det här viset blivit av med 120 miljoner och fått tillgångar värda en spottstyver, om de gått att realisera. Innan kassaapparaten slog ut totalsumman för den affären hade Aspis Liv också fått betala en avgift för att det svenska bolaget hölls med professionell investeringshjälp från Aspisgruppen, en så kallad management fee. Delbetalningen för den uppgick till 1 miljon euro, knappt tio miljoner svenska kronor. Det är dyrt att köpa finansiell rådgivning för dåliga affärer. Styrelsen i svenska Aspis Liv blev först i efterhand informerad om affären. Jan Paju anmälde affären till Finansinspektionen som på så sätt kunde få en inblick i hur bolaget drevs. Han avgick dock inte utan bestämde sig för att stanna kvar och ta ansvar för att städa upp i röran, hävdade han i domstolen.

KASSAKO

Att använda Aspis Liv i Sverige som en kassako var alltså en beprövad modell. Men krisen förvärrades och det är då nästa plundring iscensätts. Här kan man välvilligt eller godtroget tänka sig att operationen var avsedd att rädda moderbolaget i koncernen Aspis Pronia, ägt av Psomiades. Man kan tänka sig att man tänkte runda några hörn i såväl grekisk som svensk försäkringsrörelselagstiftning för att komma ur den knipa man hamnat i genom att använda Aspis Livs svenska skuldsättningstillgångar. Här fanns ett par hundra miljoner kr i obligationer och kontanter och om man bara kunde använda dem som bottenplatta för en ny "finansiell struktur", så skulle man kunna rädda sig från en grekisk tragedi, även om det skedde till priset att Psomiades skulle få släppa ifrån sig majoriteten, 51 procent, till "vännen" Granier. Något svar på hur man resonerade här finns inte. Men att Granier och Psomiades och hans medägare Vidalis tänkte olika är ställt utom tvivel.

PAJUS NAMNTECKNING

Attunda tingsrätt konstaterar nämligen i sin dom att Graniers bolag inte verkade ha haft en tanke på att bli aktieägare till några grekiska försäkringsbolagsaktier, även om man för syns skull hade tagit fram ett namn för skapelsen, Hestiun Insurance Company. Aspis Livs firmatecknare hette Jan Paju. Det var han som ensam rådde över Aspis tillgångar och utan hans namnteckning hade de inte gått att komma åt. Här är det oklart hur mycket han blivit lurad och hur mycket han egentligen förstod om vad som var på gång. Enligt Tingsrätten har han varit medveten om att Aspis Livs skuldsättningstillgångar låg på ett konto som stod i plundrarbolaget Hestiuns namn, åtminstone några månader efter det att flytten skett. Efter köpet av några olivträd på Cypern för 76 miljoner kr var han dock misstänksam och försökte på olika sätt säkerställa att Aspis tillgångar inte skulle kunna pantas till förmån för någon annan. Trots hans vedermödor var det just det som skedde. Aspis pengar gjorde att Granier och Hestiun kunde börja låna pengar med dem som säkerhet. Och med 300 miljoner kr på det pantförskrivna kontot, tillsammans med ett par hundra miljoner till från ett annat bolag som ägde aktier i Aspis Liv, Commercial Value, kunde karusellen dras i gång. 26 miljoner euro lånades med Aspis tillgångar som säkerhet. Ganska kort därefter går Hestiun i konkurs. De lånade pengarna går upp i rök och det man lyckas skrapa fram ur askan ur bokföringen är några miljoner som gått till Granier själv, en faktura för hyrda privatjetplan på Amsterdams flygplats, pengar till ett galleri i Basel, ägt av hustrun till den banktjänsteman på Credit Suisse i Basel som möjliggjorde kontoflytten och som "förbisåg" det faktum att man hade instruerats att inte flytta pengar till något pantförskrivet konto. Banktjänstemannen, Ronald Groeflin, är inte anställd i banken längre och möjligen var det för den försumligheten, eller snarare medhjälpen till bedrägeriet, som gjorde att den schweiziska banken gick med på att betala ut 80 miljoner kr till svenska Aspis likvidatorer. Groeflin utreds för övrigt av åklagare i Schweiz, även om det inte väckts något åtal mot honom.

HESTIUNS KONKURSBO

Banken fick i sin tur rätten att hämta in vad de kunde ur Hestiuns konkursbo. I och med att Aspis likvidatorer fått 80 miljoner kr, kunde det inte bli mer pengar eftersom de frånhände sig all rätt till framtida utdelning ur konkursen. Allt som kunde hittas gick till Credit Suisse för att täcka de lån som Hestiun tagit upp och inte betalat tillbaka. Genom att likvidatorerna från Vinges advokatbyrå inte satte hårt mot hårt mot banken Credit Suisse, som faktiskt varit behjälpliga i svindeln, fick man nöja sig med en grynvälling. Den räckte till att lösa ut försäkringsfallen i svenska Aspis som övertagits av Movestic i Sverige. I en första vända köpte Movestic det "friska" beståndet och med stöd av bankens avlatspengar kunde man göra medskick för att flytta över även de som insjuknat. Jan Pajus advokat, Staffan Bergkvist på advokatgruppen i Stockholm, tycker att det var en dålig strategi, om nu likvidatorerna var intresserade att få in så mycket pengar som möjligt.
- De borde ha hakat på den schweiziske åklagaren som under en period hade belagt Hestiuns tillgångar med kvarstad. Då hade de kunnat få fastställt sin fordran på Hestiun och Richard Granier och därifrån försökt få in pengarna. De fanns ju någonstans, belopp i den här storleken är ju ingenting man kan konsumera upp, säger han till Pensionsnyheterna. Han tillägger att de då fått leta upp pengarna, men att det ändå hade varit bättre än att försöka stämma Antzoulides och Paju som saknade tillgångar. Men det var den strategin som Vinges advokat Robert Wikholm valde. Med tingsrättens nu avkunnade dom i målet var det en dålig idé, om han inte vinner i nästa instans.

SKYLDIGA TILL BROTT

Hans plan var att göra gällande att Jan Paju och finanschefen Alexandros Antzoulides gjort sig skyldiga till brott mot svensk lag genom att medverka till en olaglig utdelning eller försträckning. I och med att pengarna gjordes åtkomliga för Hestiun hade Paju och Antzoulides varit oaktsamma och skulle därför vara skyldiga att täcka upp bristen. De var för övrigt inte ensamt skyldiga att göra det. Det skulle även de grekiska ägarna göra, men de var dömda i en tredskodom redan tidigare och därifrån har det inte kommit några pengar. Och Psomiades var för övrigt dömd till fängelse för bedrägeri och åkte in i fängelse för det redan 2012. Så varför skulle Aspis Livs likvidatorer ge sig på Jan Paju och Antzolulides, två tjänstemän utan pengar?
- Det var ju som att lugga en flintskallig. Nu valde man att försöka offra dem för att göra gällande att de varit vårdslösa och på så sätt få ut ersättning från den ansvarsförsäkring som fanns på dem, vilket skulle ha givit 25 miljoner i ersättning, säger Staffan Bergkvist. Aspis Livs likvidator satsade alltså på försäkringsersättningen, snarare än att försöka få ut pengar ur konkursboet som förvaltades av en brittisk förvaltare, Richard Brewer, som fortfarande har uppdraget. Han vittnade för övrigt i rättegången i Attunda Tingsrätt och nämnde att man ännu inte givit upp om att få in pengar till konkursen och att man har advokater som fortfarande arbetar med frågan.
- Det handlar om ett möjligt krav mot Credit Suisse, sa han men tillade att man behöver formulera en strategi för att finansiera en sådan process.

VÄSTGÖTAKLIMAX

Efter fem rättegångsdagar och fem veckors väntan kom tingsrättens dom. En lekman som är ute efter "rättvisa" i vid bemärkelse uppfattar den lätt som ett Västgötaklimax. Nej, Antzoulides och Paju har inte brutit mot försäkringsrörelselagens bestämmelser rörande utdelningar, vilket Aspis Liv och Robert Wikholm hävdat. Eftersom de inte brutit mot lagen har de inte ansvar för att täcka upp bristen. Och eftersom de inte brutit mot lagen finns det heller ingenting som gör att försäkringsbolaget CNA har anledning att betala ut någon ersättning från den ansvarsförsäkring som Aspis Liv tecknat på Jan Paju. Och utan den ersättningen finns det inga pengar kvar i Aspis Liv. Ersättningen till likvidatorerna har i princip tömt bolaget på de medel som fanns kvar. Så det sista halmstrået till nya pengar för att fortsätta processen försvann med det domslutet.

PIKANT DETALJ

En pikant detalj i sammanhanget är att Aspis Liv och försäkringsbolaget CNA, som båda ville fälla Paju för vårdslöshet i och med att han släppte iväg pengarna, hade lite olika strategier. Aspis Liv ville att han skulle hållas ansvarig för "vårdslöshet" genom den olycksaliga kontoflytten. CNA däremot ansåg att det handlade om grov vårdslöshet. I det senare fallet slipper CNA betala ut de 25 miljonerna och då blir Aspis Liv utan. Om det istället är lite vanlig vårdslöshet, vilket Vinge hävdar, ska försäkringen gälla och då rasslar det in 25 miljoner till Aspis Liv och i förlängningen till likvidatorn på Vinge, som då kan begära bolaget i konkurs och få betalt för arbetet med den. Om tingsrättens dom står sig blir det ingen försäkringsersättning alls. Men CNA får punga ut med drygt 700 000 kr i bidrag till Pajus försvar. Och Aspis Liv i likvidation ska betala omkring 3 miljoner kr till Pajus advokat. Fast förutsättningen att det blir några pengar till hans ombud är att de inte redan gått åt, vilket mycket tyder på. Och då får Pajus advokat kanske begära Aspis Liv i konkurs för att få ut den ersättning han tilldömts.

ÖVERKLAGA

Det är mot den bakgrunden man kan förstå att Robert Wikholm i dagarna sagt att man tänker överklaga tingsrättens dom. "Vi överklagar då vi anser att tingsrätten inte tolkat vår bevisföring på ett korrekt sätt. Kärnan i målet handlar om bristtäckningsansvar och här anser vi att tingsrätten gjort felaktiga bedömningar" förklarade Wikholm i Nyhetsbrevet Pensioner & Förmåner. Det finns skäl att misstänka att intresset inte främst ligger i att utröna hur Försäkringsrörelselagens regler om bristtäckningsansvar ska tolkas. Det är säkert betydligt viktigare att köpa en lottsedel
genom att överklaga i hopp om att Svea hovrätt ska se annorlunda på frågan Vinsten är ju värd 25 miljoner i försäkringsersättning, som en duktig advokat säkert kan hitta bra användningsområden för. För någon rättvisa har vi absolut inte fått se i målet om Aspis Liv. Bedragarna går fria och i slutänden är det nog bara Vinges advokater som kan skratta hela vägen till banken.

PN Analys nr 8 2016