7 apr 2017 15:01

Solvens 2 kan ge kunderna sämre skydd än Solvens 1

Regelverket Solvens 2 som tillämpas sedan årsskiftet har, förutom utökade form- och rapporteringskrav, stökat till det när det gäller att bedöma bolagens finansiella styrka och uthållighet. Den vanliga fördomen är att kraven i Solvens 2 tvingar bolagen att hålla större kapitalbuffertar för att på så sätt skydda kunderna bättre om bolaget kommer på obestånd. Kort sagt, kundernas pengar är bättre skyddade under den nya regimen än den gamla. Det är dock inte helt sant. Djävulen bor nämligen i detaljerna.

Frihetsgraderna för att välja hur man räknar i regelverkets intrikata snårskog är nämligen stora. Det kan visa sig att Solvens 2, åtminstone för vissa bolag, innebär att man nu kan redovisa högre solvenskvoter än man tidigare hade. Utan att stoppa in mer pengar. Pensionsnyheterna har tittat lite närmare på Swedbanks Årsredovisning som presenterades i februari, där det svart på vitt framgår att solvenskvoten för fondförsäkringsbolaget höjts utan att man därför har tvingats skjuta till nytt kapital. Kapitalbasen, som kallas Own Funds i det nya regelverket, är de medel bolaget har för att kunna
täcka förluster. Det är ägarnas pengar och bestäms som skillnaden mellan bolagets samtliga tillgångar och det man är skyldiga kunder och andra fordringsägare. Bland tillgångarna finns de fondandelar man placerat för kundernas räkning. Bland skulderna återfinns de försäkringstekniska avsättningarna, hur mycket man är skyldig samma kunder.

BERÄKNINGSFÖRDELAR

I det gamla regelverket skulle skulden till kunderna minst vara lika stor som de fondandelar man placerat för samma kunders räkning. Men nu finns en lysande affärsmöjlighet i att ta upp skulden till kunderna till ett lägre belopp än värdet av fondandelarna. Det förklaras så här i Swedbanks årsredovisning där man på ett pedagogiskt sätt berättar hur det går till att ta fram ett kapitalkrav för fondförsäkringsverksamheten. "Kapitalbasen (Own Funds, OF) beräknas genom en marknadsvärdering av nettot av försäkringsföretagets framtida kassaflöden och kapitalkravet (Solvency
Capital Requirement, SCR) genom att stressa OF under olika scenarier."

FRAMTIDA KASSAFLÖDEN

Intressant här är begreppet "framtida kassaflöden". Det innebär att bolaget räknar med att tjäna pengar på de avgifter som kunderna kommer att betala fram till dess att de ska ta ut sin pension. Genom att räkna fram hur mycket man kommer att tjäna, alltså det diskonterade värdet av framtida vinster, behöver man inte sätta av hela marknadsvärdet av kundernas fondandelar. Skulden kan alltså minskas med värdet av förväntade framtida vinster. Så istället för att göra försäkringstekniska avsättningar för hela den fordran kunderna har så kan man sätta av mindre. Hur mycket mindre beror på hur höga avgifter man tar ut, hur länge kunden har kvar till pensionen och en hel radda svårbegripliga parametrar. Ordet "förväntade" öppnar möjligheternas dörrar.

ETT RÄKNEEXEMPEL

Det här är en ventil som inte fanns i det tidigare Solvens 1-regelverket men som nu går bra att använda. I fallet Swedbank, som här bara tjänar som ett exempel, uppgick kapitalbasen till 6 824 mkr, alltså nästan sju miljarder kronor. Solvenskapitalkravet SCR beräknades till 4 127 mkr. Swedbank har alltså mer pengar, inte idag men i en framtid, än det krav som ställs enligt reglerna i Solvens 2. Solvenskvoten räknar man ut genom att dividera värdet av egna fonder, Own Funds, med solvenskravet. Och dividerar man 6 824 mkr med 4 127 får man en kvot på 1,6. På ett år har man alltså lyckats
stärka solvenskvoten från 2015 års nivå på 1,29 till 1,65.

INTE JÄMFÖRBARA

Nu hör det till saken att siffrorna inte är fullt jämförbara. Tidigare kunde man bland annat förvandla säljkostnader, som provisioner, till tillgångar och därmed räkna upp kapitalbasen. Den dörren är numera stängd. Men i och med att man istället fått möjlighet att minska den synliga skulden till kunderna når man en liknande effekt. De nya reglerna bör, allt annat lika, bli bättre för bolag med relativt små förskotterade provisioner i jämförelse med bolag som betalat mycket till mäklare. Att bolagen i sin redovisning inte tar upp det fulla värdet av deras försäkringar kan dock innebära ett problem för kunderna. Anta att ett bolag kommer fram till att kundernas fordran kan beräknas till 80 procent av fondandelarnas värde och att man därför gör sina avsättningar i enlighet med det. Det innebär samtidigt att kundernas särskilda förmånsrätt begränsas till samma belopp. Om bolaget hamnar i problem och tvingas i likvidation eller konkurs löper kunderna risken att bli av med 20 procent av sina sparpengar. Och vill de ha ut dem får de ställa sig i kön bland andra fordringsägare i konkursen. I det tidigare regelverket gick det inte lika lätt att komma undan. Då var det aktieägarna som fick betala för att hålla kunderna skadeslösa. Nu är det alltså kunderna själva som får stå risken. Så ett regelverk som skulle göra spararna tryggare kan visa sig betyda något helt annat. Det bör sägas att det här är ett sätt att använda regelverket i Solvens 2. Här finns ett rejält smörgårdsbord av möjligheter som gör att bolagen har rätt stor frihetsgrad att hitta den modell som ger den bästa solvensen - på papperet.

PN Analys nr 3 2017