8 jun 2017 12:04

Höja risknivån eller höja premierna

- det är frågan för SPK

För tre år sedan gjorde Sparinstitutens Pensionskassa om hela sin portfölj, ett gediget arbete som påbörjades redan 2012. När Pensionsnyheterna träffar vd Peter Hansson och investeringschefen Stefan Ros har man just blivit klar med en ny ALM-analys som ställer dem inför ett svårt vägval. Endera höjer man risken i portföljen för att nå upp till den förväntade avkastningsnivån på 5,5 procent eller också låter man bli, något som kan kräva att man istället får höja uttaxeringen hos arbetsgivarna.

Årets ALM-analys var lite klurigare än andra på grund av politiska risker med Brexit, Trump-effekten samt det nu genomförda presidentvalet i Frankrike. Dessutom tampas man med att myndigheter både här hemma och i Europa kommer med regelverk som är väldigt kortsiktiga.
- Vi försöker titta långsiktigt och skapa trygghet men tvingas allt mer in i en kortsiktighet. Om vi har ett 100-årigt cashflow och ett rullande tioårsfönster på investeringar för att vara långsiktiga så måste vi nu beräkna pensionsskulden varje dag, baserat på en ränta som Riksbanken påverkar genom sina kvantitativa lättnader. Till det kommer att vi haft långa uppgångar på aktiemarknaderna och det har blivit dags att fråga sig var vi står någonstans nu, säger Peter Hansson och fortsätter:
- De här tre specifika sakerna tog vi in i ALM-analysen och det ledde till konstaterandet att möjliga avkastningsnivåer under den närmaste tioårsperioden i snitt gått ner år för år och de har gått ner ännu mer i år. Beslutet blev att inte höja risknivån i portföljen. Avkastningskravet på 5,5 procent som SPK tidigare haft kan inte balanseras i de möjligheterna som finns utan att kassan går över den beslutade riskbudgeten. Istället fick styrelsen förslaget att sänka avkastningskravet till 3,5 procent.
- För att hantera det behöver istället arbetsgivaren betala mer i premier. Styrelsen föreslår därför stämman en höjning av premierna med tio procent för att få en balans i pensionsflödena och för att inte behöva ta mer risk. Det är jag stol över. Här är det arbetsgivarna och facket som gemensamt diskuterat och de har tagit sitt ansvar. De köper vår idé om att vi inte ska ta mer risk, säger Peter Hansson.

TIDIGA PÅ BOLLEN

Portföljomgörningen var ett stort omtag för SPK och nu finns två hela år att titta tillbaka på för att se hur väl det fallit ut. Planen var att introducera mer diversifiering, framför allt i ränteportföljen. Den har fungerat väl men totalavkastningen har varit något lägre än konkurrenternas. Det visar sig att SPK var väldigt tidiga med att agera utifrån principen att 30 år av fallande räntor inte kan fortsätta.
- I det sammanhanget gjorde vi om hela ränteportföljen och lämnade passiva, långa räntemandaten och fick en mer flexibel ränteförvaltning, vilken vi förväntade oss skulle vara gynnsamt. 2014 trodde vi att vi började närma oss bottennivån av långa räntor, men sen visade det sig att vi hade en resa kvar. I den gamla portföljen hade vi egentligen två typer av avkastningskällor, aktieriskpremie och durationspremie. Vi ville diversifiera och skaffa oss flera avkastningskällor som kunde fungera i flera typer av marknadsmiljöer, säger kapitalförvaltningschefen Stefan Ros. Hans tolkning är att många fortfarande har kvar sina långa obligationsportföljer och när räntorna fortsatt ner så har de automatiskt fått lite mer i avkastning. Men när räntan vänder uppåt blir det där en automatisk förlust, vilket var något man ville undvika.
- Många hade samma åsikt som vi år 2014 men vi agerade direkt. De som inte agerat hittills har varit vinnare och de är vinnare så länge räntan går ned, men de blir förlorare när det går åt andra hållet. Men - jämfört med våra konkurrenter så vet vi ingen som är bättre än oss på riskjusterad avkastning. Vår effektivitet av avkastning per risk är väldigt bra, säger han.

ÖVERREGLERING

SPK har alltså bestämt att dra i handbromsen lite framöver och accepterar en lägre avkastning för att inte ta för höga risker. Men ett annat problem återstår fortfarande och det är överregleringen. Peter Hansson deltog nyligen i en paneldiskussion där han sa att för många regleringar leder till en kortsiktighet som skapar en stor risk för att vi inte får några hållbara pensioner i framtiden. Han uppmanade även myndigheter och politiker att "sansa sig". Till Pensionsnyheterna utvecklar han och Ros resonemanget lite mer. Problemet är att vi hamnat i en alldeles för teknisk diskussion som handlar om att pensionskassorna och försäkringsbolagen ska överleva i ett år. Ingen tar hänsyn till hur det ska se ut om tio eller 30 år när pensionen ska betalas ut.
- Ingen av oss vill ha dåliga eller otrygga pensioner. Ta exemplet att du åker på en motorväg med en Volvo. Du kör den och kommer fram i lagom tid. Men om du kör en pansarvagn istället, så kanske du får mycket trygghet men den kan bara köra i 30, drar mycket bensin, kostar mycket pengar och kommer inte lika långt. Det handlar alltså om två helt olika verksamheter. Därför finns det en enorm risk att det blir överreglering, som inte är till nytta för våra blivande pensionärer, säger Peter Hansson. Hur ett 100-årigt cashflow ska hanteras och hur en avkastning ska uppnås på ett tryggt sätt är en långsiktig utmaning. Det har inte kommit till uttryck i regleringarna, menar Stefan Ros.
- Det är inte helt enkelt att hantera. Vi måste ju hantera båda bitarna nu, det kortsiktiga samtidigt som vi aldrig får glömma bort hur vi ska leverera pensionerna i framtiden och då måste vi ha möjlighet att ta viss risk. I det här kortsiktiga marknadsrisk- och stresstänket straffas risktagande hårt vilket gör att vi frågar oss om vi överhuvudtaget kommer att kunna ta risk, säger han. Båda vill dock framhålla att man ska ha respekt för att regleringar måste finnas. Samtidigt måste de balansera reglerings- och medlemsnyttan, en balans de menar saknas just nu.

EXTERN FÖRVALTNING

Många större nordiska pensionsfonder har de senaste åren gått allt mer från externa förvaltningsmandat till att öka sin interna kapacitet. Danska rådgivaren Kirstein har bland annat gett uttryck för åsikten i ett tidigare nummer av Pensionsnyheterna Analys. Ofta ligger avgiftsskäl bakom dessa beslut. Men SPK har valt att göra annorlunda och kör i stort sett enbart med externa kapitalförvaltare. Av effektivitetsskäl, menar Hansson.
- Vår idé är att välja bland marknadens alla förvaltare och byta vid det tillfälle de är mindre bra. Det kan man inte göra lika lätt vid en intern förvaltning. Vissa kan hävda att det är dyrare att göra på vårt sätt men tittar man på våra totala kostnader inklusive kapitalförvaltningen så ligger vi på 18 punkter av förvaltat kapital. Vi förhandlar om varenda fond vi jobbar med och det kan inte jämföras med retailnivåer. Då blir argumentet lite annorlunda. Dessutom resulterade portföljomgörningen 2014 i att en hel del nya tillgångsslag togs in och det hade varit omöjligt att hantera utan att använda externa förvaltare. Numera förvaltar SPK sitt kapital i allt från fastigheter till infrastruktur, alternativa riskpremier och hedgefonder, säger Stefan Ros.
- Om vi begränsat oss till bara intern förvaltning hade vi behövt en jätteorganisation. Nu har vi UCITS-fonder med egen struktur och där fungerar vi som en kontrollorganisation, avslutar han.

PN Analys nr 4 2017