12 feb 2018 18:17

"Jobbet är mer strategiskt och politiskt än jag förväntade mig"

På LO-kongressen 1996 uttalade dåvarande LO-ordföranden Bertil Jonsson stridsropet: "Vi säger nej till allt tal om flexibilitet. Vi står i vägen". Den attityden ligger lite i arbetsmarknadsparternas DNA och när Pensionsnyheterna träffar Svenskt Näringslivs vice vd Peter Jeppsson för en intervju kring aktuella pensionsfrågor är det tydligt att man, med motsatta utgångspunkter, också gärna "står i vägen".

Det gäller till exempel när det gäller höjningen av pensionsåldrarna. Parterna inbjöds ju att diskutera frågan med Pensionsgruppens medlingskommitté, förre metallordföranden Göran Johnson och förre KD-ordföranden Göran Hägglund, under förra året. Resultatet? Alla arbetsgivarorganisationer
var med på att verka för att höja pensionsåldrarna för att förbättra pensionerna - med ett undantag, Svenskt Näringsliv - som fortsätter att "stå i vägen". Och Peter Jeppsson verkar uppriktigt förvånad över att andra arbetsgivarorganisationer, som till exempel kommunerna i SKL eller statliga Arbetsgivarverket ställt sig bakom en principöverenskommelse om stegvis att höja avgångsskyldigheten i LAS från 67 till 69 år.
- Det är märkligt att det finns arbetsgivarföreträdare som har uppfattningen att det där kan vara en acceptabel förändring att göra det, säger han när Pensionsnyheterna träffar honom på Svenskt Näringslivs kontor på Storgatan 19 i Stockholm i slutet av januari.

STANNA KVAR TILL 69 ÅR

Att man "står i vägen" bygger på tanken att en anställd inte ska ha
en rättighet att stanna kvar i tjänst till 69 år. Det skulle, enligt Svenskt Näringsliv, leda till att arbetsgivare aktar sig för att anställa äldre arbetskraft
för att man riskerar att det inte går att bli av med dem om de vill hålla sig kvar på arbetsplatsen efter 67 års ålder, som är LASåldern idag eller 69 år som är där Göran och Göran ville att gränsen skulle hamna i framtiden. Därmed inte sagt att Peter Jeppsson eller Svenskt Näringsliv har något emot att ha äldre anställda i de svenska företagen - om de levererar och att arbetsgivarna får stå för den bedömningen.
- Vår uppfattning är ju att man ska ta tillvara på den kompetens och den erfarenhet som finns hos äldre. Det är viktigt att man gör det, men man måste bygga det på grunden att man kommer överens om att det är en bra lösning. Det kan inte vara så att den enskilde själv får bestämma om han eller hon ska jobba kvar till 69 år eller inte, säger Peter Jeppsson.

VÄNJA SIG

Och att man skulle anpassa sig och vänja sig vid nya regler på arbetsmarknaden i det här avseendet verkar inte finnas på kartan. På Svenskt Näringsliv är fortfarande sur över att man kördes över av riksdagen i början av 2000-talet, då LAS-gränsen höjdes från 65 till 67 år.
- Vi tycker fortfarande inte att 67 fungerar. Eller att förflyttningen till 67 år var bra. Vi har inte sett några påtagliga effekter av det som har gjort att vi har förändrat vår uppfattning. Det har ju heller inte haft någon större effekt på antalet 65-plussare som jobbar kvar, säger Peter Jeppsson. Och till skillnad från politikerna i Pensionsgruppen ser man ingen anledning att ändra något i lagen för att få upp pensionsåldern.
- Vi tycker att 65 år är en bra pensionsålder och en bra utgångspunkt, givet sen att det är bra att man kommer överens om hur man vill se på tiden efter 65. Det finns ju väldigt många som har massor kvar att ge efter 65 år och efter 67 år också. Men det finns också många som inte orkar ens till 65 år. Så det måste bygga på överenskommelser och resonemang mellan den anställde och arbetsgivaren, säger han. Här säger han sig ha stöd för sin uppfattning från medlemsföretagen, där statistiken pekar mot att omkring hälften i enkäter svarat att de skulle dra sig för att anställa äldre arbetskraft med höjd LASgräns.

OTILLRÄCKLIGA NIVÅER

Samtidigt gäller dock att pensionsnivåerna riskerar att bli otillräckliga om folk checkar ut från arbetslivet vid 65 års ålder eller tidigare. Medellivslängden rör sig ju likt en rulltrappa ständigt uppåt. Det problemet bör dock inte lösas via lagstiftning, enligt Peter Jeppsson. Istället borde man även se på när folk får sina första jobb och alltså gör debut på arbetsmarknaden.
- Det ska vi nog titta på i båda ändarna av arbetslivet menar jag. Vi har en väldigt hög ålder för inträde på arbetsmarknaden, både för arbetare och tjänstemän. Det är en del av den här bilden som vi måste adressera. Sen säger vi inte att de anställda inte ska jobba längre upp i åldrarna. Vi tycker bara att man ska bli överens om det. Men om man nu vill att de yngre ska skynda sig genom sin utbildning snabbare och därmed komma in tidigare på arbetsmarknaden så är det ont om morötter för dem som vill det. LO-medlemmar som kommer in tidigt får vackert vänta till dess att de fyller 25 års ålder innan de får någon tjänstepension enligt kollektivavtalet. LO har krävt att både inträdesåldern ska sänkas och 65 årsgränsen i andra änden tas bort men, just det, Svenskt Näringsliv står i vägen. Om de unga LO-medlemmarna ska ha rätt till tjänstepension så blir de för dyra att anställa och riskerar att hamna utanför arbetsmarknaden, menar Peter Jeppsson och i de förhandlingar som nu pågår har man avvisat LO:s krav.
- Om det inte finns något annat skäl så är kostnaden tungt vägande. I vissa branscher, som hotell- och restaurang och i handeln skulle det kosta väldigt mycket, säger han.

STÅR I VÄGEN

Svenskt Näringsliv står i den här frågan alltså i vägen för att ge de yngsta tjänstepension och att ge rätt till tjänstepension efter 65 års ålder i avtal. Här argumenterar man för att att restaurang- och
butiksanställda faktiskt får jobb för att de är billiga, något som förbättrar deras allmänna pension. Men tjänstepension från första arbetsdagen står man i vägen för. Peter Jeppsson är hyggligt ny på platsen som vice vd och chef för arbetsmarknadsfrågorna. Han kom ifrån jobbet som vd för Transportföretagen i september 2015, och erkänner villigt att bytet av titel och ansvarsområden varit en stor omställning för honom.
- Skillnaden är större än jag trodde. Det är en tydlig reflektion som jag gjort och delgivit många. Jag var visserligen i kontakt med en hel del av frågorna i mitt tidigare jobb men det här jobbet är betydligt mer politiskt och strategiskt än vad jag förväntade mig. Jag har vetat att det här är ett komplext område och jag har inte blivit fråntagen den uppfattningen under min tid på det här jobbet, säger han. Det faktum att han är chef för Det finns en gräns för hur mycket tjänstepensionerna kan öka arbetsmarknadsfrågorna betyder inte att han kan peka med hela handen och alltså diktera vad medlemsföretagen och de olika förbunden ska tycka. En stor del av jobbet i en medlems- och lobbyorganisation som Svenskt Näringsliv handlar om att lyssna, diskutera och komma överens om en linje som man ska hålla sig till.

FÖR LÅGA PENSIONER

Men om pensionerna ser ut att bli låga för att människor jobbar för få år, kan man ju istället öka premierna. Det är något som vi sett på flera avtalsområden där man i förbundsvisa avtal fyllt på med extra premier. Och frågan blir då om parterna ska ta ansvar för att fylla på det som fattas genom att göra större avsättningar till tjänstepensionsplanerna?
- Tjänstepensionsandelen har redan ökat i förhållande till den totala pensionen. Det finns ju en gräns för hur mycket den kan öka och hur mycket den får kosta. Svaret på din fråga ligger ju i förhandlingar mellan parterna. Ska vi det, kan vi det och bör vi det? säger Peter Jeppsson, utan att svara på sina egna frågor. Samtidigt innebär de här lokala avtalen som numera förekommer rikligt, framför allt på LO-sidan, gjort att skillnader i avsättningar mellan olika branscher ökar. "Normen" på 4,5 procent av lönen för inkomster under taket urholkas i takt med att man förhandlar utanför kollektivavtalet.
- Jag tycker att det är problematiskt att parterna allt mera tar över ansvaret från staten i de fall staten fallerar. Det är inte bara på det här området, det sker även på andra områden där statens ansvar fallerar, till exempel på utbildningsområdet och på andra områden. Det är problematiskt i sig, säger han.

VILDA VÄSTERN

Men om man tar av löneutrymmet för att skapa egna lösningar kan det på sikt leda till att det blir lite av Vilda Västern där alla förbund hittar på egna lösningar. Och det är något som man nu har ögonen på från Storgatan 19, även om man inte haft "några synpunkter på det egentligen". Fast riktigt så
enkelt är det inte och det är kanske därför Peter Jeppsson använder ordet "egentligen". Gruvarbetare får en avsättning på nio procent av sin lön till Avtalspension SAF-LO, medan arbetare utan extra avsättningar får nöja sig med kollektivavtalets 4,5 procent.
- Vi har haft resonemang om det här i Svenskt Näringsliv och mellan förbunden. Vi har kommit fram till att det är problematiskt om skillnaden blir för stor. Det får inte bli en konkurrensfaktor mellan branscher. Det är ingen som tjänar på det, säger han och antyder att man tänker sig att försöka få förbunden att gå mer i takt.
- Vi ska nog försöka att hålla ihop lite mer om hur de här förändringarna sker. Den processen är igång, säger Peter Jeppsson. En annan knut i förhandlingar om tjänstepensionerna är hur det ska gå till att flytta och lägga samman pensioner som tjänats in under ett yrkesliv. Och en anställd som går från ett jobb som klassas som arbetarjobb till tjänsteman får ett nytt valkuvert från en ny valcentral, snarare än att få in pengarna i sin gamla försäkring. Det gör det svåröverskådligt för anställda och även administrativt komplicerat rörigt för arbetsgivarna. Men i den frågan är det inte Svenskt Näringsliv som står i vägen, utan snarare motparterna.

TA MED TJÄNSTEPENSIONEN

- Vi skulle gärna se att man kunde ta med sig sin tjänstepension till ett nytt avtalsområde, säger försäkringsexperten Hans Gidhagen som också är med vid intervjun. Att flytta in en försäkring från en valcentral till en annan verkar ligga närmare i tiden, när regering och riksdag väl fått ordning på lagstiftningen.
- Det har vi redan pratat med både LO och PTK om. Det är, såvitt jag förstår, inget hinder från deras sida heller, säger Hans Gidhagen och tillägger att om någon lämnar en plan på grund av att man bytt jobb så är man bara glad att slippa ha dem kvar. Då blir administrationen billigare. Så här långt låter det flexibelt och öppet. Det är först om en anställd skulle gå ifrån en anställning med kollektivavtal till en utan som det blir problem. Då går det nämligen inte att få med sin pensionspåse till den "öppna" marknaden.

FÖRENKLINGAR

- Där är vi inte än. Vi har nog inget emot det men det verkar finnas motstånd för en sådan öppning på den fackliga sidan , säger Hans Gidhagen.
- Det kan också vara bra att bli av med individer som slutat sina anställningar och som inte är med i planen längre. Det förenklar ju för vår plan, säger Hans Gidhagen. Han nämner vidare att de förenklingar som kommer med den nya lagstiftningen också gör det möjligt att flytta en fribrevslagd försäkring, utan att behöva en underskrift från arbetsgivaren, som formellt "äger" försäkringen.
- Det tycker vi är jättebra. Utgångspunkten både för ITP och Avtalspension SAF-LO är ju att det är individen som väljer. Arbetsgivaren ska inte ha möjlighet att styra eller ens ha informationen
om flytten. Det var för övrigt ett uttryckligt krav ifrån LO:s avtalssekreterare en gång i tiden. Det fick heller inte vara någon annan, till exempel facklig ombudsman, som skulle ha med det att göra, säger Hans Gidhagen. De här förändringarna kan säkert vara på plats ganska snart när lagändringarna väl klubbats av riksdagen. Det betyder att det kommer att bli enklare för många. Men trots att de kollektiva pensionsplanerna blivit alltmer lika så är det långt till dess att det finns ett administrativt system där alla tjänstepensioner skulle hanteras på ett ställe - oavsett avtalsområde. Eller för att mildra något, att göra åtminstone Avtalspension SAF-LO
och ITP identiska. De är ju snarlika i dagsläget och Svenskt Näringsliv är ju arbetsgivarpart i båda.
- Det är väl något som vi varit inne på, men det finns inte intresse hos motparterna att enas och slå samman, säger Peter Jeppsson. Nu ska man i ärlighetens namn inte bara skylla det på facken. Svenskt Näringsliv var duktiga på att stå i vägen för enhetliga regler när det gäller intjänande. I ITP är det månadspremier medan man i SAF-LO har årliga premier baserade på årsinkomsten. Att byta till månadspremier skulle bli för dyrt
- så Svenskt Näringsliv ställde sig i vägen.

TVÅNGSTRÖJA

En annan viktig fråga handlar om de försäkringsbolag som arbetsgivarna deläger eller kontrollerar, alltså AMF, Alecta och AFA. De hoppas nu få bli tjänstepensionsföretag och slippa regleras under Solvens 2, vilket flera av deras konkurrenter kommer att fortsätta med. De lobbar hårt för att inte partsbolagen ska komma billigare undan. Här är Svenskt Näringsliv tydliga och ställer sig absolut inte i vägen för nya, och helst bättre, villkor för tjänstepensionsföretagnär det gäller kapitalkrav.
- Vi tycker att det ska vara ett särskilt regelverk för tjänstepensionsföretagen och att det ska göra det möjligt att vara i klass med övriga pensionsbolag runt om i Europa. Vi ska inte ha sämre villkor och regleringar för våra pensioner här, än vad som gäller för pensionsföretag i konkurrentländerna i Europa, säger Hans Gidhagen.

SKANDIA HÅLLER INTE MED

Pensionsnyheterna lovar att Skandia, som lobbar frenetiskt för att det inte ska bli billigare eller enklare att driva tjänstepensionsföretag, inte håller med. Och Skandia och flera andra av de privata bolagen är medlemmar av Försäkringsbranschens Arbetsgivarorganisation, FAO. Och FAO är i sin tur medlemmar i, just det, Svenskt Näringsliv.
- Ja, men det får ju hanteras, säger Hans Gidhagen och tilllägger att man är överens med facken om att man inte ska dra på sig "en tvångströja som vi inte behöver". Det är lätt att förstå Peter Jeppssons konstaterande i inledningen att hans jobb är betydligt mer politiskt och strategiskt än han kunde föreställa sig när han började. Det kan inte vara lätt att komma framåt när det hela tiden finns någon som står i vägen.

PN Analys nr 1 2018