21 jun 2018 11:12

Det här krävs av bolag och förmedlare när IDD blir lag

Den nya lagen innehåller krav på att den arbetar med distribution av försäkringar också ska kunna det som är relevant för jobbet. Det är svårt att tycka detta är kontroversiellt – det är väl ingen som skulle tycka det är bra med en hjärtoperation av en okunnig nybörjare. Ändå har det tidigare inte ställts några höga kunskapskrav på den som rådger om försäkringar, varken hos försäkringsbolag eller hos förmedlare, trots att det i många fall handlar om risker som kan ha en avgörande effekt på människors liv.

Försäkringsförmedlarna har sedan 2013 haft möjlighet att bevisa sina kunskaper genom den licensiering som Insuresec tagit fram tillsammans med försäkringsbolag och förmedlingsbranschen. Syftet var att sålla agnarna från vetet eftersom det fanns en utbredd uppfattning hos myndigheterna att det var för lätt att bli försäkringsförmedlare istället för investeringsrådgivare, men att det i grunden handlade om arbete som krävde liknande kunskaper. Även om det inte finns något lagkrav på just en Insureseclicens, är det nästan alltid ett krav från försäkringsbolagen för att få samarbetsavtal och provision. Idag har i princip alla försäkringsförmedlare en Insureseclicens som visar att de uppfyller kunskapskraven, dels när de får sin licens och dels genom årliga kunskapsuppdateringar.

INTE SAMMA KRAV

Däremot finns inte motsvarande krav på försäkringsbolagens egna medarbetare, trots att de ofta utför samma typ av arbete. Det kommer att ändras när den nya distributionslagen träder i kraft. Detsamma gäller för anknutna förmedlare som hittills varit undantagna från krav. För försäkringsbolagen och de som distribuerar via anknutna förmedlare är det därför bråda dagar att lösa detta.

LÄTT ATT BLI FÖRVIRRAD

Vid en hastig genomläsning av lagförslaget är det lätt att bli förvirrad. Kompetenskraven ser först ut att enbart gälla som krav för att få förmedlingstillstånd. På senare ställe finns dock en hänvisning till dessa krav för samtliga försäkringsdistributörer. Det innebär att även ett försäkringsbolags medarbetare och anknutna förmedlare omfattas. Det som krävs är att medarbetarna som arbetar med distributionen har lämplig (teoretisk) kunskap och (praktisk) kompetens för den verksamhet som bedrivs, samt att de löpande får utbildning och yrkesutveckling. För ledningspersoner krävs dessutom att de har insikt och erfarenhet av företagsledning och i övrigt är lämpliga. Det har varit en del diskussioner i branschen om Finansinspektionens föreskriftsförslag som anger att den som påstår sig ha kompetens också ska kunna visa det. Det har upplevts som administrativt betungande till skillnad från ett enkelt intygande från den som kraven berör. När den slutliga utformningen blir känd runt midsommar får vi se vad diskussionen landade i. Oavsett orden som används verkar det tydligt att Finansinspektionen vill kunna utöva en enklare tillsyn av om kompetenskraven uppfylls. Kanske ett litet tips om förberedelse för framtida granskningar? Kunskaperna hos distributörer ska testas. Det krävs enligt Finansinspektionen att testningen sker genom någon som är fristående, eller att en oberoende granskare godkänt testet. Anledningen till detta torde vara att det tidigare också förekommit tester, men att utbildning och testet utformats av samma aktör och därmed varit för enkla att klara av. Det kommer att bli svårt att hitta oberoende granskare eftersom dessa inte får ha någon kommersiell relation med försäkringsbolaget utöver själva testgranskningen. Samtidigt ska den oberoende granskaren själv vara lämplig och kunna både ämnesområdet och hur test ska utformas. De revisions– eller advokatbyråer som arbetar mot försäkringssektorn kommer inte att vara trakterade eftersom det omöjliggör övrigt arbete.

ENKEL LÖSNING

Den enkla lösningen hade ju varit att även försäkringsbolagen använt Insuresec som har erfarenhet av tester och administrationen av dessa och som kom till för att försäkringsbolagen ville städa upp förmedlingsbranschen. Försäkringsbolagen har varit märkvärdigt långsamma i sina beslut om att använda Insuresec, ofta med hänvisning till kostnaden. Den är ju dock inte högre än för förmedlarna så den invändningen är svår att förstå. Istället finns en inofficiell förklaring om att försäkringsbolagens medarbetare kan ha svårt att klara Insuresecs tester vilket leder till andra problem att hantera. De senaste veckorna verkar dock ett flertal försäkringsbolag ha bestämt sig för Insuresec vilket är lovande för ett bra kundskydd. För de som väljer en annan väg kanske räddningen består av pensionerade försäkringsjurister som får sätta sig i skolbänken för att lära sig hur tester ska utformas och kontrolleras?

ÅRLIG UPPDATERING

Kunskapen ska uppdateras årligen även om det inte finns något uttryckligt behov. Den utbildning som ges ska motsvara minst femton timmars arbete. I denna tid får inte tiden för det avslutande kunskapstestet räknas in, förutom delar som rör kompetens. Troligen är tidskravet inget större problem för varken försäkringsförmedlare eller medarbetare hos försäkringsbolag eftersom de redan idag ofta utbildar sig betydligt mer än så, även om det blir lite mer arbete att dokumentera utbildningarna. Däremot kommer detta att bli betungande för vissa anknutna förmedlare som idag inte ägnar så mycket tid till fortbildning. En annan diskussion har rört hur kompetenskraven ska hanteras. För de som redan arbetat länge i branschen är de ju inga större problem eftersom dokumenterad relevant erfarenhet duger. Däremot kommer det att bli stora problem med återväxten i yrket. Nybörjare ska nämligen övervakas av en erfaren person innan de får distribuera på egen hand. Förmedlare har redan tillämpat detta under många år, men försäkringsbolagen behöver fundera noga på hur de ska hantera handledningen. Den normala inkörsporten är att börja i kundtjänst, men i och med att i princip alla frågor kommer att beröra försäkringsdistribution, måste någon handledare övervaka arbetet och godkänna utförandet. Detta innebär också att försäkringsförmedlarna, som tidigare kunnat rekrytera medarbetare från försäkringsbolagen, kommer att få utmaningar avseende kompetensförsörjningen utifrån. Särskilt relevant är frågan om hur länge som nya medarbetare behöver handledning. Finansinspektionens allmänna råd för förmedlare har varit att det krävs två års erfarenhet under handledning innan förmedlare kan arbeta på eget ansvar. Detta har nyligen också fastställts av Insuresecs Disciplinnämnd. Det är svårt att förstå hur kraven ska tilllämpas i fortsättningen. Å ena sidan anger Finansinspektionen i sina föreskrifter inga uttryckliga krav, men å andra sidan anges också att det tidigare tvåårskravet inte avses ändras även om det ibland kan duga med kortare tid. Förhoppningsvis är denna förvirring utredd lite bättre när beslutet om föreskrifterna väl fattats. Om så inte är fallet blir det ganska tandlöst eftersom det redan finns många olika tolkningar av vad som egentligen menas. Förutom de som arbetar direkt med distributionen av försäkringar, omfattas även de som ansvarar för distributionen. Det innefattar alla de som kan utöva ett inflytande på kunden, samt dessas chefer ändå upp till verkställande direktören. Särskilt spännande blir skadereglering, eftersom det ofta tecknas andra försäkringar då, både tillläggsförsäkringar och andra som hade varit bra att ha för kunden. Kanske är det möjligt att hänvisa till att en kollega kommer att ta kontakt för att diskutera behovet. Om inte, kommer även skadereglerare att omfattas då de distribuerar försäkring. Andra personalgrupper som särskilt nämns är exempelvis produktutvecklare. Ytterst är det varje försäkringsbolags ansvar att själva definiera vilka medarbetare som ska uppvisa kunskap och kompetens om distribution. Och allt ska givetvis dokumenteras. Styrelseledamöter omfattas inte av kraven på kunskap och kompetens. Det beror på att en styrelseledamot inte är anställd. Istället omfattas styrelseledamöter av krav
på insikt och erfarenhet. Detsamma gäller för verkställande direktör och vice verkställande direktör som anses ingå i ledningen tillsammans med styrelseledamöterna. Insikten och erfarenheten är knuten till både ansvaret att leda företaget på ett sunt och ansvarsfullt sätt, men också att kunna relevanta lagar om distribution, ha kunskap om hur försäkringsmarknaden fungerar och att förstå de försäkringar som företaget distribuerar.

GÄLLER SAMTLIGA

Det mest intressanta med kraven på styrelse och ledning är att dessa gäller för samtliga personer. Tidigare har det ansetts att exempelvis kraven på styrelsen i ett försäkringsbolag gäller för styrelsen i sin helhet, inte att varje ledamot ska uppfylla samtliga krav. Just när det gäller försäkringsdistribution ändras dock detta synsätt. Kanske är det något som kommer att skärpas också i övriga kompetenskrav på styrelseledamöter senare. I vilket fall som helst kommer det att behövas en hel del utbildningsinsatser för att säkerställa att dessa krav är tillgodosedda. Kommer kraven på kunskap, kompetens, insikter och erfarenheter att hjälpa? Det är omöjligt att argumentera för att de inte ska finnas. Det vore orimligt om de som ska hjälpa kunderna att skydda sina liv och sina ägodelar inte skulle behöva vara lämpliga och dugliga. Men även om det är nödvändigt att med dessa krav, är de i sig inte tillräckliga för att uppnå ett gott kundskydd. Även om man vet vad som faktiskt är bäst för kunden, är det ju inte säkert att det är just det som kunden får. Men då träder regler om produktstyrning och hantering av intressekonflikter in för att råda bot på detta. Mer om det i kommande artiklar.

PN Analys nr 4 2018