19 jun 2018 13:09

Pensionssystemet underskattar hur länge vi lever, enligt rapport

Livslängden ökar i en accelererande takt och de metoder som idag används för att beräkna den förväntade livslängden tar inte hänsyn till detta, utan väntas leda till underskott i det allmänna pensionssystemet. Det är slutsatsen i en ny rapport som idag presenterades på SNS och som är författad av nationalekonomerna Edward Palmer och Yuwei Zhao de Gosson de Varennes.

Den förväntade återstående livslängden vid 65 års ålder för svenska män och kvinnor var år 1990 15,3 respektive 19 år. Nästan 30 år senare har detta ökat till 19,1 för män och 24 år för kvinnor. Expertuppfattningen var tidigare att utvecklingen snart skulle nå ett tak, men en studie som kom 2002 visade motsatsen.

Rapportförfattarna har använt data från sex länder inklusive Sverige och kommit fram till att prognosmodellerna som ofta används i inkomstpensionssystemet och av Pensionsmyndigheten i samband med kalkyler av nationella pensionssystem systematiskt underskattar livslängder, eftersom de inte tar hänsyn till "den accelererande minskningstakten i mortaliteten för de som är 65 år och äldre", uppgav Palmer vid presentationen idag.

Konsekvenserna blir ett systematiskt underskott som växer över tid, vilket medför att det krävs tillskott av externa medel. I Sverige kommer det i första hand från AP-fonderna.

"Men det kan också behövas så kallad balansering – inom ramen för inkomstpensionen – för att återställa systemets pensionsskuld när denna överstiger tillgångarna. Följden av balanseringen är således att framtida kohorter får betala för de systematiska underskott som uppstår till följd av att de nuvarande kohorternas livslängd underskattas", framgår det av rapporten.

Enkelt uttryckt menar rapportförfattarna att nuvarande beräkningsmodellen och dess konsekvenser skapar orättvisor för yngre generationer.

I rapporten lyfts också skillnader mellan olika socioekonomiska grupper fram, där höginkomsttagare har längre förväntad livslängd än låginkomsttagare. Det är ett globalt fenomen, som rapportförfattarna menar har konsekvenser för hur pensionerna fördelas.

Eftersom pensionerna beräknas utifrån en gemensam livslängdsfaktor, till exempel i det svenska inkomstpensionssystemet, innebär det "explicit inkomstomfördelning från grupper med lägre medellivslängd till grupper med högre medellivslängd, med andra ord är det en överföring från lägre till högre inkomstgrupper".

Rekommendationerna i rapporten är att ersätta de nuvarande modellerna med en annan, utan systematisk avvikelse, samt att livslängdsberäkningarna, som i dag fastställs vid 65-årsåldern, regelbundet ska revideras upp till 80 eller 85 år.

Författarna presenterar två egenutvecklade modeller för beräkning samt användningen av en rörlig livränta, vilket minskar risken för snedfördelning mellan generationer.