Både pensionsdebattören KG Scherman och Alectas Staffan Ström föreslår i dag att inbetalningarna till inkomstpensionssystemet ska höjas. Detta för att pensionsnivåerna annars blir låga och förväntas sjunka i takt med den ökande medellivslängden.
Höjningen behövs eftersom svenskarna enligt Scherman inte anpassar sina arbetsliv till de ekonomiska prognoser som redovisas i pensionsprognoserna utan sorglöst verkar gå i pension med vetskapen om att de kommer att få för låga pensioner.
Men kan det inte vara så att människor kan antas ha andra källor till försörjning på äldre dagar och att de senaste årens kraftiga uppgångar på världens aktie- och fastighetsmarknader kan gjort att de känner sig tillräckligt rika för att ha råd att gå pension vid 65 års ålder, en norm som verkar vara svår att ersätta med någon annan?
Kan det vara så att det inte svidit tillräckligt ekonomiskt att hålla fast vid 65 år som pensionsålder och att piskan kommer att ta bättre i en kommande lågkonjunktur ackompanjerad av till exempel ett ras på aktie- och fastighetsmarknaderna?
Om normen 65 år visar sig vara ett axiom, så kommer det ju löpande komma nya krav på höjda inbetalningar i takt med ökningen av medellivslängden.
Sen bör det påpekas att höjda inbetalningar till Pensionssystemet inte på något sätt är en "gåva" från staten eller pensionskollektivet. Det är bara en lagreglerad höjning av inbetalningarna till systemet som leder till motsvarande minskning av lönen för dem som arbetar.
Pensionsnyheterna har därför svårt att förstå att staten genom lagändring skulle "ge oss inbetalningar på den nivå som krävs och som svenska folket faktiskt har rätt till".
Vem vill ha ytterligare ett inbetalningskort att lägga till högen av månadsräkningarna?
Och ska det verkligen beskrivas som en rättighet?