14 maj 2018 12:38

FI analyserar pensionsförvaltares utmaningar i lågränteläget

I en ny analys från Finansinspektionen tas ett antal utmaningar upp för pensionsförvaltare som utlovar garanterad avkastning. Utmaningarna beror främst på det nuvarande lågränteläget.

Ett känt problem är att nuvarande värdet av garanterade förmåner sjunker när marknadsräntorna gör det men en mindre känd utmaning är att traditionella metoder för att hantera överskott kan leda till att företagens solvens försvagas över tid i ett långvarigt lågränteläge. Anledningen är att överskottshanteringen i ett sådant läge leder till för stora pensionsutbetalningar, enligt FI:s analys.

"I en omvärld där marknadsräntorna fluktuerar kring ett långsiktigt medelvärde behöver en sådan värdehantering inte heller leda till några långsiktiga konsekvenser för företagens finansiella ställning. Hanteringen ger upphov till för stora pensionsutbetalningar för vissa försäkringar när räntorna temporärt sjunker, och för låga utbetalningar när räntorna stiger. Över tid tar effekterna ut varandra, om ränteförändringarna inte är av långvarig karaktär", framgår det av analysen.

I analysen visas också att det här är till nackdel för yngre försäkringstagare. Till exempel kan företag med återkommande premiebetalningar skydda sig mot försvagningen av solvensen genom att sänka garantiräntan på nya premier, men det innebär att företaget då använder solvensbidraget från inbetalda premier för att betala ut återbäring till försäkringstagare med påbörjad pensionsutbetalning.

"Detta är till nackdel för försäkringstagare som har lång tid kvar till utbetalning. Det kan i förlängningen påverka hur stora premieinbetalningar företaget får, i den mån yngre försäkringstagare har möjlighet att välja att betala in sina premier till andra företag som inte har samma börda från det förflutna."

FI tar i analysen också fram en alternativ modell för överskottshantering och menar att en generell återbäringsränta inte tar hänsyn till hur ränteförändringarna påverkar enskilda försäkringar. Istället föreslås en modell som utgår från vilken effekt ränteförändringen har på varje enskild försäkring, alltså att man går mot en individuell behandling av försäkringar i stället för en kollektiv.