24 okt 2017 12:48

Pensionsåldersfrågan kan lösas i november

Under november månad bör Pensionsgruppen ha kommit överens om hur man vill ha det med uttagsreglerna för pension och avgångsskyldigheten i LAS.

Under de senaste dagarna har socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) flaggat för att det kommer nya regler som bygger på den principöverenskommelse som slöts med arbetsmarknadens parter, exklusive Svenskt Näringsliv, under 2016. Den innebär bland annat att avgångsskyldigheten i LAS flyttas upp två pinnhål från 67 till 69 års ålder.

Till det kommer höjningar av den tidigaste uttagstidpunkten för allmän pension, som man vill se höjd från dagens 61 år till 63 år.

För dem som ligger nära de aktuella åldrarna kan det bli stegvisa infasningar där man inte tar hela steget på en gång.

Principerna för det här har i praktiken hela Pensionsgruppen anslutit sig till men det är viktigt att då handlar det om politik - inte juridik. Det gör att den hittills minst sagt sega processen kan behöva förses med turbo för att ta fram lagförslag - inte principöverenskommelser.

En indikation på brådskan är att Annika Strandhäll har sagt att hon inte tycker att det skulle vara ett problem om frågan kommer upp i valrörelsen, något som många andra politiker skulle tycka vara en besk medicin att ordinera via valaffischerna. Det indikerar att åtminstone Annika Strandhäll vill ha ett berett förslag i någon form nu.

Nu lär de här förändringarna knappast innebära att svenskar i gemen kommer att ändra sina pensionspreferenser. 65 år är fortfarande norm och kommer säkert att vara det under lång tid framöver.

Pensionsgruppen ska även hantera det som är grundskyddet i pension, tänk garantipension, bostadstillägg för pensionärer och äldreförsörjningsstöd för dem som har så låg pension att de blir berättigade till dessa inkomstprövade stöd.

Den frågan utreds just nu i socialdepartementet där utredningen löpande får input från politikerna i gruppen. Det gör att det kommande utredningsförslaget redan knådats av politiken innan det kommer i form av en departementspromemoria.

Det finns också indikationer på att man vill se över den allt mer ifrågasatta möjligheten till korta uttag av tjänstepension som i dag tillåts i Inkomstskattelagen. Att hantera det problemet behöver utredas närmare, men den absolut enklaste lösningen på det problemet vore förstås att ta bort möjligheten till korta utbetalningstider för tjänstepensionsförsäkringar ur inkomstskattelagen.

Det är en lagstiftningstekniskt okomplicerad process, men som kan få parterna att reagera surt, för att politiken klampar in på deras område. Men parterna äger inte frågan om skatter. Att ändra kortaste uttagstidpunkt från 5 till till exempel 15 år för avdragsrätt behöver ju i praktiken bara betyda att man sätter en etta framför femman. Med en sådan justering så skulle det bli betydligt svårare att bidragsplanera och utbetalningstidpunkterna med nödvändighet längre.

Att höja avgångsskyldigheten i LAS från 67 till 69 år är inte heller någon särskilt komplicerad process och eftersom alla avtalsparter, förutom Svenskt Näringsliv, tycker att det är en bra idé bör det inte vara något stort problem att köra över dem.

Här kan Svenskt Näringsliv helt enkelt välja att bli överkörda av lagstiftaren. På så sätt behöver de inte gå ut till sina medlemsförbund och säga att de gått med på att höja avgångsskyldigheten - utan att man blivit tvungen till det.

Modellen påminner om Biskop Hans Brask som 1517 till sitt sigill infogade en lapp i lackstämpeln med de bevingade orden "Till denna besegling är jag nödd och tvungen", när riksdagen avsatte ärkebiskop Trolle. Lappen ska ha räddat honom undan Stockholms Blodbad.  

Men som sagt, ska det bli förändringar måste samtliga inblandade övergå från diskussionsklubb till verkstad och det snabbt. Om det inte kommer förslag under november månad lär lagstiftningsprocessen inte hinnas med under 2018 och då blir det uppskjutna beslut snarare än högre pensionsåldrar, något som man förstås vill undvika.