13 okt 2017 12:19

Kommissionens val av IDD-regleringen kan minska FI:s makt

För att IDD-direktivet ska kunna träda i kraft krävs att man även hanterar de så kallade delegerade akterna. Just nu är frågan om medlemsstaterna eller Europaparlamentet ska invända mot de Nivå 2-regler som kommissionen beslutat om. Fristen för invändande löper till den 21 december, men det är inte osannolikt att de europeiska lagstiftarna försöker komma överens innan dess.

De två delegerade akterna, vilka rör produktgodkännanden och intressekonflikter när det gäller IBIP:s, har beslutats av kommissionen i förordningsform. Det innebär att reglerna i dessa delegerade akter blir direkt tillämpliga i medlemsstaterna och behöver inte tas in i den svenska lagboken över huvud taget. Om det däremot varit fråga om direktiv, så ska medlemsländerna tolka och anpassa dem till nationell rätt.

Sverige har gått längre än vad IDD-direktivet föreskriver i vissa avseenden, bland annat när det gäller förbud mot så kallade up front-provisioner, när man formulerat sin promemoria om ny lagstiftning som genomför IDD. Promemorian har fått en hel del kritik inte minst från försäkringsbolagen via Svensk Försäkring och från förmedlarna som via SFM sågar stora delar av regeringens syn på hur marknaden ska regleras.

Kritiken handlar om hur Sverige låter MiFID-regleringen landa in i IDD, där man tycker att en försäkringsförmedlare som ger råd om investeringar i en fond- eller depåförsäkring inte ska omfattas av MiFID och därmed drabbas av dess något striktare provisionsförbud, eftersom de då skulle hamna under värdepappersreglerna.

Eftersom kommissionen nu beslutat om Nivå 2-regler i förordningsform, vilket är en snabbare process för att reglerna ska bli tillämpliga, minskar antagligen behovet av föreskriftsrätt till Finansinspektionen, för att införa regler som genomför bestämmelserna på nivå 2. I förlängningen kan det leda till att de svenska reglerna blir mindre omfattande än vad som annars varit fallet om kommissionen beslutat om nivå 2 i form av direktiv.

Frågan kan låta som en strid om påvens skägg men kan få avgörande betydelse för hur marknaden kan komma att utvecklas för försäkringsdistributörerna efter införandet i februari 2018.