Svensk Försäkrings remissvar är långt. Det beror nog till viss del på att försäkringsdistribution är viktigt för försäkringsbolagen, och dels på att man funnit en hel del att anmärka på. Svensk Försäkring är en tung remissinstans, även om man naturligtvis är part i målet. Lägger man till liknande remissvar från exempelvis Svenska Advokatsamfundet, Regelrådet och Kammarrätten i Stockholm framträder en tydlig bild av att förslaget inte riktigt är redo för beslut.
Den viktiga frågan är om departementet kommer att hinna rätta till de stora formella bristerna som remissinstanserna klagar över. Frågan är om regeringen väljer att föreslå riksdagen att fatta beslut, eller om man skjuter på införandet för att ge mer tid till att ta fram ett bra förslag, som fler av de tunga remissinstanserna ställer sig bakom.
Troligen är kritiken alltför massiv, och innehållet i direktivet alltför komplicerat, för att det ens ska vara möjligt att tänka sig att bristerna rättas till och lagen kan träda i kraft i februari 2018.
Regeringen kan möjligen slira på införandet i sex månader utan att leder till någon sanktion från EU-kommissionen. Det innebär att ett tänkbart införandedatum skulle kunna vara den 23 augusti. Det kan kanske lösa lagstiftarens problem med att ta fram ett nytt, bättre förslag. Det behöver i så fall beslutas av riksdagen innan den stänger för semester i juni och det blir ändå ont om tid att bereda ärendet väl. En sån förhalning löser dock inte försäkringsbolagens och förmedlarnas problem med att införa den nya lagstiftningen under sommarsemestrarna.
Kanske måste Sverige svälja förtreten med att inte hinna med införandet i tid. Det blir man i så fall inte ensamma om, då många fler länder har samma problem. Kommissionen verkar bestämd på att datumet i februari inte ska flyttas, inte minst med tanke på att Mifid flyttades och det då skulle bli ett nytt uppskjutningsbeteende som skapas.
Däremot ryktas det om att EU-parlamentet kanske är mer mottagliga för argument och kan verka för att införandet skjuts upp med ett år, på samma sätt som flera remissinstanser önskat.
Eller så får regeringen och Finansinspektionen bli överens om att det behövs en övergångsperiod där lagen visserligen gäller i all sin otillräcklighet, samtidigt som Finansinspektionen tittar åt ett annat håll. Det ger departementet tid att ta fram en bättre lagstiftningsprodukt. Stora frågan blir då den här: Vem ömmar den svenska regeringen mest om; svenska försäkringskunder, försäkringsbolag och försäkringsförmedlare, eller EU-kommissionen?