4 sep 2017 12:36

Konsumentverket vill ha omvänd bevisbörda i finanstvister

I april 2017 lämnade juristnestorn Bertil Bengtsson en promemoria till regeringen (Ds 2017:13) som lämnar förslag till skärpningar i lagen om finansiell rådgivning i det fall en konsument anser sig lurad av en finansrådgivare. Om rådgivaren agerat oaktsamt så ska rådgivaren ersätta spararen för förlusten.

Här har det funnits en praxis i allmänna reklamationsnämnden, ARN, som inneburit att en konsument, utan lagstöd, ska ha möjlighet att lämna tillbaka värdepapperet och få tillbaka sina pengar.

Utredningen föreslog att det kravet skulle lagfästas genom ett tillägg i lagen.

Utredningen hade också med ett andra alternativ som skulle skärpa lagen genom att rådgivare inte bara skulle vara ansvariga för att kostnaden för köpet av värdepapperet skulle lämnas tillbaka, utan även att utebliven vinst skulle kunna ersättas.

Förslaget bereds just nu i regeringskansliet och nu börjar remissvaren komma in.

Konsumentverket inkom den 31 augusti med sitt svar där man, som väntat, är positiv till de tuffaste kraven i promemorian vilket gör att vårdslösa rådgivare alltså ska tvingas betala även för utebliven vinst, även om det kan vara komplicerat.

"Som Konsumentverket tidigare framfört vore det önskvärt att konsumenter fick ersättning för utebliven vinst, även om verket inser att det vore förknippat med vissa svårigheter. Som utredningen framför kan goda skäl anföras såväl för en begränsning av skadeståndet som för fullt skadestånd. Med utgångspunkt i vikten av att uppnå ett högt konsumentskydd gör verket dock bedömningen att de skäl som talar för fullt skadestånd väger över", skriver verket i sitt remissvar.

Utredningen trodde inte att en skärpning av lagen skulle leda till att rådgivarna skulle bli försiktigare med sina råd eller att domstolarna skulle översvämmas av krav från konsumenterna efter en lagändring. Det tror Konsumentverket och skriver:

"Det ter sig naturligt att den som ådragit sig ett skadeståndsansvar gentemot en konsument är fullt ut ersättningsskyldig, med de begränsningar som följer av allmänna principer. Delvis i motsats till utredningen anser verket även att ett sådant mer långtgående ansvar bör kunna ha viss preventiv verkan." 

Konsumentverket tycker dessutom att man bör kunna fundera över att vända på bevisbördan i tvister och att det alltså ska bli upp till rådgivaren att bevisa att han inte agerat oaktsamt eller vårdslöst och skriver att "omvänd bevisbörda (är) ett alternativ som inte bör avfärdas. Då ord står mot ord är det svårt för konsumenten, som ofta befinner sig i ett kunskapsunderläge, att visa att det som sagts vid rådgivningstillfället inte återspeglas av dokumentationen. Enligt verket har rådgivaren bättre möjligheter att på olika sätt säkra bevisning för att rådgivningen inte varit vårdslös, exempelvis genom otvetydig dokumentation eller inspelningar. Mot den bakgrunden anser verket att det kan finnas anledning att överväga en ändring av nuvarande culpaansvar."

Nu återstår att se hur regeringen väljer att agera och om man tycker att det finns skäl att ändra lagen för att det ska svida mer i skinnet för den som lurar konsumenter på finansmarknaden.