Avståndet mellan lagstiftaren och de som har att följa regelverken har ökat, skriver Svensk Försäkrings chefsjurist Johan Lundström i en text på Näringslivets regelnämnds Regelblogg.
Som exempel nämner han att han och branschkollegorna ibland får höra att omfattande ny lagstiftning ska utredas internt i Regeringskansliet, med knappa resurser, i stället för inom kommittéväsendet.
"Det får konsekvenser för kvaliteten i regelgivningen, och det måste sägas. Det pågående genomförandet av EU-rätten om försäkringsdistribution är ett talande exempel", skriver han.
Departement och Finansinspektionen väljer också att bara då och då hämta in synpunkter från branschen på pågående förhandlingslösningar på EU-nivå och det läggs inte tillräckligt mycket krut på att försöka få genomslag för viktiga svenska ståndpunkter.
"Även här är EU-rätten om försäkringsdistribution ett talande exempel", menar Lundström.
En annan brist Lundström pekar på är avsaknaden av verklig analys av nya regler och huruvida de kan uppfylla sitt syfte.
"Även om EUs regleringsprocess är komplex så måste alla berörda ta sin del av ansvaret: reglering får inte bli ett självspelande piano som rullar på utan närmare eftertanke", säger Lundström.
Framförhållningen när reglering beslutas kritiseras också och Lundström menar att det blir "parodiskt" när riksdagen och tillsynsmyndigheten beslutar om omfattande regelverk med bara veckor kvar till ikraftträdandet. Kort framförhållning leder till sämre och dyrare lösningar och det går ofta ut över konsumentskyddet.
"Några beklagliga exempel på detta fenomen är att riksdagen härom året beslutade regeringens proposition om rörelseregelverket Solvens II med sju veckor kvar till ikraftträdande och propositionen som branschen hade att anpassa sina verksamheter till omfattade drygt 1 100 sidor. Ytterligare ett exempel är de nya penningtvättsreglerna - omfattande bl.a. en proposition om drygt 600 sidor - som riksdagen nyss beslutade med sex veckor kvar till ikraftträdande. Sådana flagranta tillkortakommanden i lagstiftningsprocessen måste rimligen mana även lagstiftaren själv till eftertanke", säger Lundström.