11 maj 2017 12:55

FI hoppas på EU-regleringarna i brist på provisionsförbud

Finansinspektionen verkar fortfarande sörja att man inte fått med sig lagstiftaren i Sverige på ett totalt provisionsförbud, något som man nu betraktar som ett faktum. Inspektionen sätter nu sitt hopp till att de kommande regleringarna på marknaden i form av MiFID 2 och IDD ska göra de värsta avarterna ska försvinna.

Till sin hjälp ska man också ha en gummiartad formulering som handlar om att företag som erbjuder sina produkter på marknaden ska visa "tillbörlig omsorg", gentemot konsumenterna.

- Vi har sett problem på rådgivningsmarknaden där konsumenter rådges till den produkt som ger högst ersättning till rådgivaren och därför ofta är dyrare. Men det motverkar ju rådgivningens syfte, som ska vara att förbättra situationen för kunden, förklarade Malin Omberg, chef för konsumentområdet på FI, i ett anförande på FI:s konsumentskyddsdag idag.

Generaldirektör Erik Thedéen som ombads att definiera vad som ligger i begreppet "tillbörlig omsorg" sa att den formuleringen valts av lagstiftaren för att det är ett svårt och komplext område.

- Det kan vara svårt att avgöra vad som vid varje tillfälle är tillåtet eller otillåtet eftersom omständigheterna kan spela in. Jag gillar analogier och här kan man säga att ingen på förhand definierade vad som låg i begreppet "vårdslöshet i trafik", utan är något som utvecklats i praxis. På samma sätt gäller det för den här lite gummiartade paragrafen och där hoppas jag att branschen och branschföreningarna kan bidra till att utveckla begreppet och ge det innehåll, förklarade han.

Från FI hoppas man också på att EU-regleringarna kommer att leda till en bättre situation för konsumenterna i och med att företag som erbjuder produkter på marknaden fortsättningsvis måste definiera vilken målmarknad man har för en produkt och därmed se till att sälja rätt produkt till rätt konsumenter.

Företagen får dessutom ansvar att följa upp och se till att det blivit fel så att svåra eller komplexa produkter av misstag hamnat i händerna på konsumenter som inte skulle ha köpt dem från början. Till det kommer ett utökat producentansvar där den som skapar produkterna också får ett ansvar för hur de säljs.

- Till det kommer att rådgivare som kallar sig oberoende inte får ge råd om egna produkter. Det är oerhört viktigt att begreppet oberoende rådgivning faktiskt betyder något, sa Malin Omberg.

FI påpekade också, som vanligt, att de anser att billiga produkter för pensionssparande är bättre än dyra och passade på att hylla avtalsparternas förhandlingskraft när det gällt att sänka kostnaderna för tjänstepensionssparandet.

Företag med kollektivavtal hade enligt ett av myndighetens exempel avgifter som kunde ligga en procentenhet lägre än de avgifter som återfinns på arbetsplatser där tjänstepension erbjuds utanför kollektivavtal.

Här hade man räknat fram att den privata tjänstepensionen kunde kosta 275 000 kr i avgifter under ett yrkesliv att jämföra med lågkostnadsalternativ från kollektivavtalade där avgiftsuttaget landade på 100 000 kr enligt FI:s beräkningar.

Erik Thedéen efterlyste också en tydligare koppling mellan avgifter och den riskfria räntan.

- Om vi tittar historiskt så var 1,3 procent i avgift för en fond inte så mycket i ett läge när räntan låg på 8 procent, vilket var fallet 1986. Men i dag när man får 0,5 procent i ränta på en tioårig statsobligation och att aktiemarknaden kanske kan ge fyra procents riskpremie så är 1,3 procent en hög avgift, förklarade han.

Nu blir uppgiften att försöka se till att finansbranschen verkligen tar på sig ansvaret att bygga långsiktiga relationer med kunderna och att de lär sig vad som är "tillbörlig omsorg" om kunderna.

För FI verkar det solklart att det betyder att ge råd om enkla och billiga produkter som varken säljare eller producenter kan tjäna några stora pengar på.