Ekots uppgifter i går om att bolaget Svensk Fondservice betalat ersättningar på 170 miljoner kr för köpet av en warrant som ingått i bolagets fonder. Mellanhanden Oak Capital ska enligt Ekots uppgifter alltså haft en marginal på omkring 40 procent. Frågan är bara om en dålig affär för spararna faktiskt behöver strida mot det avtal som fondbolagen ingått med Pensionsmyndigheten för att vara med på torget.
Enligt Mats Öberg, chef för fondenheten på Pensionsmyndigheten är ersättningen som Ekot redovisat orimligt hög.
- Reglerna i avtalet har ganska vida skrivningar. I avtalet står till exempel att fonderna ska vara lämpliga och att de ska förvaltas på ett omsorgsfullt och fackmannamässigt sätt, säger han.
Han tillägger att tillsynen av fondernas transaktioner vilar på Finansinspektionen eller de myndigheter som har tillsyn över fonderna. Det gör att Pensionsmyndigheten inte har samma uppdrag som FI när det till exempel gäller möjligheter att ta del av information från fondbolagen.
Pensionsmyndigheten kan dock, som man gjort i fallet Allra, begära in de uppgifter man saknar från Allra för att till exempel kartlägga transaktioner som skett i fonderna om man misstänker oegentligheter eller handlingar som strider mot samarbetsavtalet.
Det ska påpekas att Mats Öberg personligen inte är inblandad i den granskning som Pensionsmyndigheten gör med anledning av misstankarna mot Allra. Ekots avslöjande av vad inköpet av warranten kostat har senare följts av Småspararguidens kartläggning av hur dyrt det blev för spararna att sälja den.
Med hjälp av uppgifter i Finansinspektionens transaktionsregister går det att räkna fram att man fick betala 73 miljoner kr vid försäljningen, alltså en marginal på 15 procent. Enligt experter som Småspararguiden varit i kontakt med är en rimlig avgift för den här typen av transaktioner omkring 1,5 procent av försäljningspriset. Marginalen var alltså tio gånger så hög, när warranten såldes i december 2012.
När det gäller den warrant som Allra innehaft och som köpts via bolagets mellanhandsbolag i Dubai är misstanken att även den varit förenad med mycket höga transaktionskostnader.
Det faktum att affären gjorts i Dubai där det inte går att begära ut uppgifter ur transaktionsregistret gör dock att det inte kan bevisas. Men det faktum att Dubaibolaget kunde redovisa en vinst på 88 miljoner kr för några månaders verksamhet under 2015 tyder ändå på att det varit dyrt att göra affärer med Allra i Dubai. Och Pensionsmyndigheten har både befogenhet och möjlighet att kräva papperen på bordet, vilket man antagligen redan gjort.