9 feb 2017 12:40

Svenska regeringen delar LF Saks ståndpunkt om gränsen för försäkringsförmedling

Den svenska regeringen har lämnat in ett yttrande till EU-domstolen i ett mål som handlar om förhandsavgörande avseende gränsdragningen mellan IMD och MiFID.

Bakgrunden till målet i EU-domstolen är att den svenska Högsta domstolen beslutat att inhämta ett så kallat förhandsavgörande avseende tolkningen av IMD och MiFID.

I de svenska underinstanserna har LF Sak förlorat ett mål som avser skada som uppkommit vid en försäkringsförmedlares rekommendationer om finansiella instrument i en försäkring. Frågan i det så kallade Mattssonmålet, som handlar om huruvida kunder till en förmedlare som sålde investeringar i certifikat till ett antal sparare, och där certifikaten sedan blev värdelösa, hade rätt till ersättning från förmedlarens ansvarsförsäkring.

Frågan i Högsta domstolen har ställts på sin spets eftersom certifikaten som såldes lades inom ett k-försäkringsskal och att det därmed skulle kunna innebära försäkringsförmedling och ansvarighet därmed täckas av förmedlarens ansvarsförsäkring i LF Sak.

Både tingsrätt och hovrätt har ansett att det varit fråga om försäkringsförmedling som alltså täcks av ansvarsförsäkringen. LF Sak har ansett att det varit fråga om investeringsrådgivning och därför överklagat till Högsta Domstolen för att få reda på vad som gäller.

Högsta Domstolen har skickat frågan vidare till EU-domstolen för att få ett så kallat förhandsavgörande om vad som gäller enligt IMD respektive MiFID, vilka är de regelverk som ligger bakom den svenska lagstiftningen när det gäller investeringsrådgivning respektive försäkringsförmedling.

(Det som nu är föremål för tolkning handlar om de ”gamla direktiven”, de nya är ju under revision och heter ju nu MiFID II och IDD.)

Skyddet för sparare enligt värdepappersdirektivet MiFID och försäkringsförmedlingsdirektivet IMD är olika när det gäller kundskydd.

Regeringen anser i yttrandet att inte ska vara möjligt att tillämpa de två regelverken (dvs. IMD och MiFID) korsvis och det alltså inte ska gå att tillämpa båda på samma tjänst, eftersom det bl.a. kan leda till regelarbitrage och skriver:

”En person som önskar tillhandahålla kunder personliga rekommendationer om finansiella instrument skulle med andra ord kunna välja om den vill underkasta sig det strängare regelverket enligt MiFID, alternativt skaffa sig ett tillstånd för försäkringsförmedling och ge samma rådgivning under det mindre rigorösa regelverket”.

Nu återstår att se vilket intryck EU-domstolen tar av det svenska yttrandet. I processen har alla medlemsstater möjlighet att komma in med yttranden, så det kan ta tid innan Högsta domstolen i Sverige får svar på sina frågor om tolkning av direktiven från EU-domstolen. Men på LF Sak kan man nu ändå fira en delseger i vetskap om att man har stöd för sin talan från regeringens uppfattning i yttrandet.