Bankföreningen som länge lobbat emot den så kallade finansskatten lägger nu ett EU-rättsligt perspektiv på frågan. Föreningen har anlitat Jérôme Monsenego, docent i finansrätt vid Uppsala Universitet, som skrivit ett rättsutlåtande i frågan där han kommer fram till att skatten kan ses som en selektiv åtgärd där vissa företag gynnas av att de slipper skatten. Här nämner han till exempel momsfrihet för sjukvårdstjänster, fastighetsområdet eller utbildning som kommer undan, och skriver:
Därför anser jag att det inte kan uteslutas att den föreslagna skatten kommer att innebära ett visst stöd, iallafall för företagen som utför tjänster som har undantagits från skatteplikt enligt andra bestämmelser än 3 kap. 9 eller 10 § mervärdesskattelagen och som säljer sina tjänster till privatpersoner samt för företag som utför tjänster som är mervärdesskattepliktiga och som säljer sina tjänster till företag. 8 Att en åtgärd medför ett stöd enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget innebär inte i sig att stödet är olagligt. För detta krävs att stödet även är selektivt, vilket analyseras nedan.
EU-domstolens teknik för att bestämma om en skatt innebär ett stöd för en verksamhet definieras i tre steg. För det första handlar det om referensramen och då handlar det om den kombinerade effekten av flera skatter eller om man ska bedöma den nya skatten enskilt. Frågan är då om den ska ses som två kombinerade skatter, alltså både den nya skatten enligt förslaget och den vanliga momslagstiftningen.
Jérôme Monsenego lutar åt att man ska se den nya skatten som referensramen och inte blanda in momslagstiftningen och skriver:
Om referensramen omfattar både skatten på finansiell verksamhet och mervärdesskattelagen kan det bli svårare att identifiera en olikbehandling i de fall där den kombinerade effekten av båda skatterna resulterar i en likadan skattebörda för alla personer. Skatten på finansiell verksamhet skulle då kunna ses som en kompensation för undantaget från mervärdesskatteplikt så att företag blir likvärdigt beskattade med den kombinerade effekten av båda skatter.
Det var ju det sistnämnda som utredningen kom fram till, en åsikt som nu utmanas i rättsutlåtandet.
Han menar att skatten inte är utformad som ett paket av skatter som tillsammans ska vara en del att ett helt system, något som han tycker sig ha stöd för i och med att momslagen och den nya skatten har olika rättskällor, en är en ny svensk lag medan den andra är sprungen ur EU:s momsdirektiv, även om den nu utgör svensk lag.
Om EU-domstolen landar i samma slutsats som docent Jérôme Monsenego skulle införandet av skatten kunna bedömas som att vissa typer av verksamheter gynnas medan andra missgynnas, något som beskrivs så här:
I det här fallet är det uppenbart att företagen som utför tjänster som har undantagits från skatteplikt enligt andra bestämmelser än 3 kap. 9 eller 10 § mervärdesskattelagen kommer att gynnas, tillsammans med företagen som utför tjänster som är mervärdesskattepliktiga eftersom de inte kommer att vara skattskyldiga till skatten på finansiell verksamhet.
Nu behöver inte detta innebära att skatten är i strid med EU:s bestämmelser, även om den kan vara det. Det kan innebära att Sverige kan bli skyldigt att anmäla frågan till EU-kommissionen för prövning, innan den införs. Och då kan det ta tid, kanske flera år, innan frågan avgörs.
Om kommissionen anser att stöd inte är förenligt med den inre marknaden och inleder ett förfarande får inte medlemsstater genomföra åtgärden förrän förfarandet lett till ett slutgiltigt beslut. Eftersom artikel 108.3 i EUF-fördraget har direkt effekt, och utifrån att ovan analys kommer fram till att förslaget strider mot statsstödsreglerna, anser jag att Sverige har en skyldighet att anmäla förslaget till kommissionen om lagstiftning om skatten på finansiell verksamhet övervägs.
Nu återstår att se om regeringen tar synpunkterna i rättsutlåtandet på allvar eller helt enkelt går vidare med lagstiftningsarbetet och inför finansskatten utan att fråga EU-kommissionen.