EU-kommissionen publicerade i förra veckan en färdplan för ett framtida ramverk för personliga pensioner. En EU-konsultation pågår fram till den 31 oktober 2016 och denna kommer nu att kompletteras med en offentlig utfrågning den 24 oktober 2016, där EU-kommissionen bjuder in personer att dela sina erfarenheter kring personliga pensioner och deras intresse att spara till pensionen.
Den offentliga utfrågningen kommer att fokusera på att visa upp fördelarna med den inre marknaden för finansiella tjänster för det dagliga livet för EU-medborgare. En mer konkurrensutsatt marknad skulle också skapa nya marknadsmöjligheter för leverantörer, stödja tillväxt i den europeiska ekonomin och skapa arbetstillfällen, menar kommissionen och EIOPA.
Det här har varit något av ett litet drömprojekt för EIOPA, som insett att det varit på tok för svårt att samordna EU-medborgarnas tjänstepensioner, med hänsyn till att det finns många olika sätt att hantera den frågan i alla jurisdiktioner i unionen.
Istället har man satsat på att ta fram underlag för privata pensionslösningar, som ska utrustas med EU-pass och alltså kunna behandlas på ett likartat sätt i alla länder och bidra till att skapa en gränsöverskridande marknad för privat pensionssparande med enkla, kostnadseffektiva och konkurrenskraftiga privata pensionslösningar.
Med hänsyn till att det svenska privata pensionssparandet minskade kraftigt i samband med att avdragsrätten togs bort, kan man anta att sparare i de olika länderna vill ha någon typ av skattemorot för att spara långsiktigt.
Det är dock en fråga som varken kommissionen eller EU har att göra med. Skatter är, än så länge, en nationell fråga inom EU.
Men skam den som ger sig. Kommissionen vill i en studie kartlägga de olika nationella skattesystemen för personliga pensioner, eftersom detta kan vara ett potentiellt hinder för sparandet.
Frågan är då om man kommer att nå framgång med en ny sparform, även om den stämplas med EU-flaggan. Att samtidigt distribuera en produkt i många länder lär ju knappast bli billigare än de nationella ordningarna, om man betänker det merarbete som kan skapas systemmässigt och i kommunikationen mellan leverantörer på olika språk och med olika standarder tekniskt och praktiskt.
Till det kommer att nationerna säkert kommer att ha intresse av att beskatta pensionerna på något sätt. Den svenska avkastningsskatten lär finansminister Magdalena Andersson säkert inte ge upp frivilligt, för att ta ett exempel.