28 apr 2008 14:10

Pensionsnyheterna kommenterar: Skandia Livs kunder måste få bra betalt för att de avstår rätt till avkastning

Om man nu gör verklighet av planerna på att göra om Skandia Liv till vinstutdelande ska det bli intressant att se hur man väljer att behandla och prissätta Skandia Liv. Vad som ska ersättas av aktieägarna är ju egentligen kundernas vinstförväntningar. De har ju för närvarande rätt till alla bolagets vinster. Om ägaren vill vara med och dela vinsterna så försämras ju möjligheten till framtida vinster för dem som nu är kunder i bolaget.

Det kan visserligen vara sant, som Lars Otterbeck framhåller, att kapitalismen bör skapa mer välstånd än någon annan -ism här i världen, men om det skulle vara giltigt för traditionellt förvaltade livbolag, skulle det vara intressant att veta vilka de är.

De som står starkast idag är ju de ömsesidigt drivna hybridbolagen och det är de som ger mest pension för pengarna tillbaka till kunderna. Här menar jag vilket bolag som givit mest pengar till spararna i förhållande till inbetalda premier, och det är ju det som är det intressanta. Mest pension för pengarna, storleken har betydelse!

Lata människor

Att Skandia Liv, AMF Pension, Länsförsäkringar Liv eller gamla SEB Trygg Liv skulle bestå av lata människor som inte arbetar ordentligt utan en piska i form av ett avkastningskrav från en ägare, verkar inte heller vara någon bra hypotes eftersom de tillhör de allra mest framgångsrika. De vinstutdelande har, ok, hittills, levererat mindre och piskan har alltså lett till mindre snarare än mer pengar till kunderna.

I bolag där kunderna själv står för riskkapitalet är det svårt att skapa mervärde innan man har tillräckligt mycket överskott i form av villkorad återbäring, egentligen en buffert för att våga ta risk. Det är något som KPA eller SEB Trygg Liv Nya varit tydliga exempel på. Men det är en väldig skillnad på ett nystartat bolag som bygger solvens och Skandia Liv som genom åren byggt upp en mycket god solvens.

Även om Skandia nu hittar argument för vinstdelning och får kunderna att acceptera ombildning blir prisförhandlingen mycket intressant.

Skandia vill alltså köpa del i framtida återbäring av livbolagets kunder och frågan blir då vad Skandia är villiga att betala för det. Det enkla sättet att räkna är att diskontera nuvärdet av de framtida vinsterna till marknadsränta. Det är vad kunderna i den situationen avstår genom att låta någon annan ta hand om del av vinsten.

Om spararna resonerar på det sättet, vilket förefaller rimligt, blir det dyrt för Skandia att komma överens med spararna. Till det kommer det riskkapital som man behöver sätta in för att täcka risken för att man inte kan infria de garanterade åtagandena. Återbäringmedlen ska ju gottskrivas spararna.

Jobbigare än Handelsbanken

Här kommer Skandia att få det betydligt jobbigare än vad Handelsbanken hade det när Handelsbanken Liv och SPP ombildades till vinstutdelande. Då var det ju två bolag med förhållandevis svag solvens. Skandia Liv är i det avseendet urstarkt med förhållandevis gamla och solventa bestånd.

Spararna bör, om de av någon anledning har planer på att gå med på att göra en deal med Skandia AB också säkerställa att de inte ännu en gång blir blåsta genom att man tar ut överpris för kapitalförvaltningen. Den bör låsas i avtalet för säg fem eller tio år i taget och omförhandlas så att spararna inte löper risken att ännu en gång betala för andras fioler. Det kan vara värt att påminna om att Skandia Liv kräver uppemot fem miljarder kr av Skandia för att de blivit pålurade ett för dyrt kapitalförvaltningsavtal med DnB Nor. Det bör kallas vid sitt rätta namn, otillåten vinstutdelning.

Garantera hela kapitalet

Egentligen vore det mest rimliga att göra garantier av hela Skandia Livs kapital och därefter låta Skandia AB skjuta till så mycket riskkapital så att garantierna täcks. Den som förvaltar portföljen kan då behålla samma aktieandel som idag, utan att få trafikljusproblem. Går det bra kan Skandia sedan ta utdelning. Då skulle ju det ju finnas en relation mellan risk och avkastning. De modeller som för närvarande används, bygger ju på att den finansiella risken tas av spararna, så länge det finns villkorad återbäring. Kunderna får alltså ta smällarna när avkastningen på tillgångarna faller, inte riskkapitalisten. Trots det delar riskkapitalisten vinsten med spararen, vilket snällt uttryckt är ologiskt.

Säljarnas evangelium

Sen kommer säljarna av vinstutdelningsevangeliet, anförda av översteprästen Otterbeck, förstås att berätta för spararna i Skandia Liv att Andersson och Pettersson får betala för Lundström och jag, eftersom riskkapitalet i ett ömsesidigt bedrivet livbolag är kollektivt och inte är att likställa med ett bankkonto eller en fondförsäkring. Pengar kan tas ur återbäringsmedlen för att täcka underskott, även om det då handlar om att vissa kunder "subventionerar" andra från tid till annan. Det är en del av modellen, som förvisso är svår att få folk att förstå, men om den i slutänden visar sig ge mer pengar åt alla måste ses som invändningsfri - trots denna "orättvisa".

Det är också viktigt att Försäkringsrörelselagen görs om innan det blir dags för omröstning så att omröstningsreglerna förtydligas. I företagsägd tjänstepension, till exempel i premiebestämda tiotaggarlösningar, är det hål i huvudet att det ska vara arbetsgivarna som ska rösta ja eller nej till ombildning. De berörs ju inte av hur det går, utan det är ju de anställda som kan komma att drabbas om vinstutdelningen bidrar till att sänka pensionen för den anställde.

Det ska bli intressant att se det underlag som Skandia Livs sparare kommer att få del av inför omröstningen. I slutet av april kunde bolaget visa att konsolideringen nu ligger på 100, varför bolagets 283 miljarder kr beräknas räcka exakt till att täcka vad man skrivit i kundernas värdebesked. De bör dock inte nöja sig med det utan bör kräva rejält betalt för att någon annan ska tjäna pengar på deras kapital i framtiden.

Pensionsnyheterna Analys nr 5/08