Postens yttrande om upphandlingen av försäkringsförmedling är elegant och det är inte otroligt att deras argument får gehör i rätten. Att bedömningskriterierna vid en upphandling inte kan ta hänsyn till tidigare avtal som anbudsgivaren tecknat känns intuitivt rimligt.
Men frågan är hur det tas emot av dem som Posten borde värna i första hand, sina egna anställda. Det man i den här inlagan säger är att man förut upphandlade en onödigt dyr produkt och att man nu rättat till det. Men implicit gör det att de postanställda som tidigare satt in sitt pensionskapital i de produkter som nu anses vara så dåliga att de till och med ger minuspoäng i upphandlingen inte bara lämnas i sticket. De får också hjälpa till att korssubventionera Max Matthiessens anbud i den nya upphandlingen, med Postens goda minne.
Det är naturligtvis fritt fram för ett bolag att lämna låga anbud i upphandlingar och korssubventioner är inte ovanligt. Det som gör att det sticker i ögonen den här gången är så klart att det är samma kollektiv som kapitalet tas från som det nya avtalet gäller.
Det kan mycket väl vara så att det Posten gjort är det juridiskt korrekta. Men hade det inte varit klädsamt om Posten i alla fall gjort ett halvhjärtat försök att få det att framstå som att man bryr sig om dem man upphandlar tjänsten åt?