Försäkringsförmedlingsmarknadens disciplinnämnd menar i ett uttalande att vad som är marknadsföring och vad som är rådgivning rådgivning i hög grad beror på omständigheterna och vad det är rimligt att förutsätta att kunden förväntar sig av mötet. Att med hjälp av ett friskrivningsintyg försöka bli av med sitt rådgivningsansvar är inte heller möjligt menar nämnden som istället anser att ett sådant intyg strider mot omsorgsplikten och i förlängningen även bryter mot InsureSecs regelverk.
Sammanfattningsvis konstaterar Nämnden att marknadsföring och rådgivning inte är separata företeelser och att marknadsföring inte utesluter rådgivning och vice versa. Huruvida viss - skriftlig eller muntlig - information är att bedöma som marknadsföring eller rådgivning beror på om den individuelle investeraren har haft fog för att uppfatta att informationen utgjorde rådgivning eller inte.
Avgörande för bedömningen är vad som sammantaget har kommunicerats till investeraren vid den aktuella situationen. Även om ett visst marknadsföringsmaterial är befriat från rekommendationer kan rådgivning ändå anses föreligga om materialet överlämnas till investeraren under sådana omständigheter att denne har fog att uppfatta att han eller hon har fått en rekommendation att investera i det instrumentet som marknadsförs i materialet, skriver nämnden i sitt uttalande.
I det specifika fallet som nämnden behandlat menar man att det är rimligt att anta att kunden uppfattat ett möte som rådgivning eftersom det var bolaget som bjudit in till mötet för att diskutera konkreta investeringsförslag. Att kunden under mötet också fått material som är att betrakta som marknadsföring ändrar inte bedömningen.
I det här fallet har förmedlaren fått kunden att skriva under ett intyg att han inte fått rådgivning. Det ändrar inte nämndens bedömning. Tvärt om menar man att ett sådant intyg strider mot investeringsrådgivares omsorgsplikt och även en överträdelse av InsureSecs regelverk.